— väder; jag skall sednare skicka en formlig invitation. Såg du hur generad kammarjunkaren såg ut när han fick se oss der före sig? sade löjtnant v. Stern till Felix, då de sedan gingo hem, han kom sig ej lör på en lång stund. s Morgondagen randades klar och molnfri. KL 4 på eftermiddagen , skulle det lilla säll skapet begifva sig af. Ofverstinnan Nordenspetz, presidentskan Lejonborg, fru A., fröken R:s sällskapsdam och friherrionan åkte i vagn. Friherrionan hade sagt till, att tvenne af de unga flickorna skulle taga plats i hvarje kärra. Första sprötkärran körde fram. Kammarjunkaren hjelpte artigt,den äldsta fröken Nordenspetz och Clothilde att stiga upp. Under tiden hade löjtnant Felix hoppat upp i en annan kärra och började rifva och arbeta i höet upp och ned åt alla kanter. 5e här,, ropade ban till Lilian och fröken R., bar jag försökt att bereda en beqväm plats till damerna, får jag lof, — och hjelpte fröken R. upp i kärran utan att sjelf stiga ur. Kronhjelm hjelpte Lilian upp och hoppade genast sjelf efter. Kör! ropade löjtnant Felix förnöjd. Men hvad tänker du på, de andra äro ju icke färdiga ännu! sade Kronsköld hejdande honom. Kammarjunkarens ansigte förlängdes betydligt när han kom fram. Jaså herrskapet har redan arrangerat sig, sade han med ett sötsurt leende. Ja, vi hafva den fördelen, svarade Felix ironiskt, behagar inte kammarjunkaren taga plats i första kärran; — ära den som äras bör! (Forts.)