Aftonbladet – 2 september 1870, sida 2

ligt att tala med, har mamma förbjudit mig alt ens helsa på; jag får ej svara magister Jönsson, när han talar till mig. Friherrinnan inträdde hastigt genom en sidodörr, på samma gång som betjenten anmälde: Löjtnant von Stern, löjtnant Lindenhjelm och kammarjunkare Lejonborg. Hon mottog herrarne med sitt sötaste leende. Jag ber tusen gåvger om excuse, min nådigaste friherrinna, att jag tager mig friheten inträda så här oanmäld; men när dessa herrar, som jag fann strax före mig, just erhöllo inträde, vågade jag följa dem, förlitande mig på hennes nåds mig städse visade bevågenbet, sade kammarjunkaren i det han artigt kysste friberrinnan på handen. Sedan herrarne tagit plats och man en stund konverserat om likgiltiga ämnen, omtalade friherrinnan sin tillämnade utfärd och inbjöd naturligtvis de närvarande. Åh, det var en förträfflig id6, min bästa friherrinna! ut opade löjtnant v. Stern och erbjöd sig genast att hjelpa henne med arrangementerna, anskafta sprötkärror, m. m. Det undrades nu hurudant vädret skulle blifva, om det vore värdt att bestämma morgondagen, eller om man-skulleuppskjuta alltsammans tills dagen derpå, och det tillämnade lustpartiet sysselsatte allas tankar och blef föremålet för de lifligaste diskusioner. : Hvem gick förbi?, frågade friherrinnan löjtnant Fehx och Lilian, som sutto vid fönstret, och i detsamma besvarade en helsning. Grefve Kronsköld och brukspatron Skönfelt. Abh, dem få vi nödvändigt hafva med; törs jag besvära herr löjtnant Lindenhjelm med att bedja dem ej lofva bort sig tills i morgon, ty jag tror nog att vi då få vackert