Aftonbladet – 2 september 1870, sida 2

den kan delas, det är ju knappt att vi kunna få det att räcka till, ja, det vill säga jag, ty Sederbjerta har jag då ingen hjelp at alls, den stackarn duger inte tillatt sköta någonting, — — men se ruter kung ligger ju allra närmast henne ändock, fast på andra sidan, så att hon vänder ryggen till honom, det hade jag ej observerat, det är en rik karl, då är det kammarjunkaren, åh ja, hvarför inte? Det har jag alls ingenting emot, han är mycket hygglig, har stor förrvögenhet och förnäma relationer. Tre, sex, Dio, der ligger en spader kung, gift karl, hvem kan det vara? — jo, brukspatron Skönfelt. Tretton, se der ligga ytterligare tvenne knecktar, det är väl baron P. och kunglig sekter v. O.; ja det är minsann rätt svart att välja, när man har så många omkring sig, sade friherrinnan litet bekymrad, men grefven blir i alla fall det fördelaktigaste partiet, ty han är både förnäm och rik och dessutom en framstående personlighet, — ja honom måste hon ovilkorligen tagal!, slutade hon sina öfverläggningar. Sömnen dröjde länge denna natt att infinna sig hos friherrinnan. Slutligen, halft famnad af Morphei armar, hviskade hon: Tänk när jag kommer til min dotter grefvinnan Kronsköld på Lindesbolmn, och log: 5. Kärrpartiet. Några dagar derefter sutto friherrinnan, Clothilde och Lilian, en regnig förmiddag, i den förrag salong. Friberrinnan halflåg i en chaiselongue och bläddrade tankspridd i några modejournaler; Lilian satt vid fönstret och sydde, och Clothilde lekte med sin papegoja. Hvilket förfärligt väder i dag! pustade friherrinnan, det regnar ju som om himme