Aftonbladet – 2 september 1870, sida 2

enda dotter och arfvinge, och således för hvar och en ett önskvärdt och förmånligt parti. — Betänk att du är tjuga år gammal och i följd deraf snart måste tänka på att göra ditt val. Och hur skall du kunna det, när dessa hyggliga unga män ej våga närma sig dig? Se grefve Kronsköld till exempel, nog skulle han lika gerna hafva dansat med dig, som med Lilian, om du blott varit så glad och vänlig mot honom som hon, ty han, son är så melankolisk, är naturligtvis också tillbakadragen. — På detta vis fortsatte friherrinnan att predika för sin dotter i ännu en lång stund. En timma sednare satt friherrinnan ensam i sin sängkammare; framför henne, på bordet, låg en nyss atlagd kortlek. Tre, sex, vion, räknade hon, mtretton, förhinder, nej det här kan jag sannerligen inte förstå, endast ledsamma eller obetydliga kort till bjerterdam och ruterdamen bar fått alla kavaljererna omkring sig! — då tar jag helt enkelt Ciothilde i ruter i stället; Lilian får bli hjerter damp, tröstade sig friherrinnan. — Tre, sex, klöfver kung, förnäm och rik karl, det är bestämdt grefven, och se bur kär han är, han ligger nära, men han har inte kommit fram ännu. Sju, åtta, nio, hjerter kung, hjertlig karl, åtföljd af pengar; det är löjtnant Lindenhjelm; 13, bjerter kneckt fattig, bjertlig karl, det är löjtnant v. Stern, han ser också ut som han vore mycket förtjust, men honom får Olothilde bestämdt inte ta, hon måste hafva en rik man, ty hennes egna trettitusen äro inte tillräckliga att föra ett sådant lif, som det anstår en fröken Sederhjerta som gift; och af vår förmögenhet får hon då intet så länge jag lefver, det har jag då sörjt för genom vårt inbördes testamente, den är minsann inte så stor att