Skizzer från en badort vid vestra kusten. Af LAJOS.) Detta förstår fröken Nordenspetz mycket bättre än jag — — Javisst, inföll friherrinnan häftigt, fröken Nordenspetz har ju redan föreslagit taflor och deviser, hvilken är en bland de angenämaste och mest passande lekar vid detta tillfälle. Loken-gick i början rätt lifligt, men plötsligt började den ene efter den andre att tystna. Friherrinnan släppte ned sitt hvita flor; Clothilde lutade sig blekare än vanligt tillbaka, och kammarjunkarens kinder hade fått en lätt skiftning i grönt. Vinden tycktes hafva stannat af, solen brände förfärligt och båten krängde upp och ned. Men det här var för ot..., för besynnerligt, sade kammarjunkaren, vi ligga ju nästan stilla. Har väl vinden alldeles stannat al? Åh nej, det har han nog inte gjort, men det känns bara så, för vi ha medvind; men bara vi hunnit förbi det der skäret, så friskar han nog på igen, sade båtkarlen. sTycker kammarjunkaren kanske att det är obehagligt? frågade löjtnant v. Stern. Åh nej, visst inte för min del, men jag supponerar att det är mindre agreabelt för våra charmanta damer, sade kammarjunkaren med ett misslyckadt försök att se ogenerad ut. . Efter en stund gick emellertid båtkarlens förutsägelse i fullbordan — båten upphörde med sin obebagliga, krängande rörelse, och den sköt nu åter Jätt fram öfver böljorna. 4) Se ÅA. B. JM 189, 190, 192, 193, 195 och 196.