ord med Lilian,, sade löjtnant Felix till v, Stern, sedan de en lång stund förgäfves försökt undantränga de kavaljerer, som på alla gidor omgåfvo henne. Vet du hvad vi skola göra i förtreteöv, sade v. Stern, vi skola slå oss på att kurtisera Clothilde, då biir söta mamma så glad, och du skall få se med hvilket ämabelt leende bon tar emot oss, när vi sedan komma fram till henne.s Nej, ta mig fan jag det gör, brummade löjnant Felix, men då han i detsamma märkte att platsen framför Clothilde ej var så oäfven, emedan den erbjöd det enda tillfället att komma i Lilians omedelbara grannskap, sade han plötsligt, så låt göra då! Men, min Gud, hvad grefve Kronsköld ser dyster ut i dag! sade friherrinnan til brukspatronen. Kan han vara sjuk? Han har ju gått hela eftermiddagen ensam fram och tillbaka i de aflägsnaste gåpgarnel, Ja, han måtte verkligen vara sjuk, ty han ser allt annat än glad ut, sade brukspatronen. Bålarne buros omsider fram och alla samlades omkring ett slags upphöjning, för att afhöra det tal, som af general N., hölls för damerna. Det beledsagades naturligtvis a! fanfarer och hurrarop. Derefter följde en mängd andra tal och skålar, frambragte af flera olika personer. Lilian, som i trängseln hade blifvit skild från OClothilde, gick för att uppsöka denna. Kronsköld stod plötsligt framför henne. : Hvar har grefven varit hela eftermiddagen? frågade Lilian, Hvarför frägar fröken det? i Naturligtvis emedan jag inte sett grefven, Skulle jag kunna våga tro att fröken sal nat. mig?