Krigsrätten i Paris har börjat sin verkamhet. Det första målet hade till följd en ödsdom öfver ett par af orostiftarne vid La 7ilette. Det andra målet, hvilket var före len 27 dennes, har väckt någon uppmärkamhet, icke allenast såsom det första målet not en spion, utan derföre att den anklagade ar ett exemplar af det preussiska systemet, n ung officer, en gentleman. med ett bejagligt, bildadt, nästan elegant sätt att vara, vilken sannolikt blifvit kommenderad till pionering, likasom man kommenderas på förvost, och som hade samlat flera upplysningar Vf vigt; hans namn är eller, rättare sagdt, rar, ty han är sannolikt nu skjuten, Karl Harth. Han hade blifvit arresterad i Gien Loiret). Han hade gifvit sig ut för träsnilare och sade, att han från London rest öfver Berlin till Frankrike. Då han närmare skulle redogöra för sina reseplaner, trasslade nan likväl in sig i motsägelser, ur hvilka han cke längre kunde reda sig genom att iaktjaga tystnad. Slotligen bekände hän dock, att han kommit till Frankrike på sin regerings befallning, men återtog derefter denna bekännelse och påstod, att han reste för sitt nöjes skull i Frankrike. Då man föreställde honom det föga sannolika i, att en preussisk officer nu företoge sig att göra lustresor i Frankrike, svarade han, att han hade rest för att slippa komma med i kriget. Två bref, som han hade skrifvit och som innehöllo upplysningar om den allmänna meningen i Frankrike, påstod han vara till hans slägtingar. När man bevisade osannolikheten i hans förklaringar, svarade han ingenting. Krigsrätten drog sig tillbaka för att votera; en fjerdedels timma derefter återkom den och afkunnade dödsdom. Harth bleknade litet, men gick lugnt ut. — Man hade funnit två fruntimmersporträtter hos honom. På det ena af dem var skrifvet på franska: Gör er icke något besvär att upptäcka, hvemjag är; jag har lefvat tillräckligt längen. Temps lånar ur France en FOrient följande samtal, som skall ha förefallit inom den kommission, som var tillsatt för att pröfva propositionen om krigsförklaringen, innan den framlades för kammaren: Köratry. Marskalk, äro vi redo? Leboeuf. Fullkomligt. Keratry. Gif oss ert hedersord derpå! Betänk, att det vore ett brott att störta Frankrike i krig, utan att -ha förutsett allt och utan att på förhand vara betryggad mot alla eventualiteter. Leboeuf. Jag ger er mitt hedersord på, att vi äro fullkomligt färdiga (Allmän tillfredsställelse.) Cåssagnac. Annu ett ord. Hvad menar ni. då egentligen med att vara färdig. Leboeuf (med myndig ton). Jag menar, att om kriget än varade ett år, skulle vi icke behöfva köpa .en enda uniformsknapp. Ien korrespondens från Kina till Times meddelas närmare underrättelser om mordet på franske undersåter i Tientsien. Saken förhåller sig i korthet sålunda: Barnstölder, som i Kina alltid varit mer eller mindre på modet, hafva under de sista åren starkt tilltagit. Man har röfvat flickor som blifvit släpade till vanryktade hus och gossar som blifvit sålda till kringresande skådespelartrupper. I Tientsien synas dessa tjufvar hafva skött sitt yrke med större nit än i de sydligare delarne af landet. Sedan man länge misstänkt de franske missionärerna att vara gerningsmännen, och att begagna barnens ögon till läkemedel, grep man slutligen tre personer på bar gerning. De utgåfvo sig för att vara missionärernes agenter, och till styrkande af detta påstående visade de ett kors på bröstet och framsade det katolska fadervår. Korrespondenten anser icke omöjligt, att de franske missionärerne, som alltid antaga sig fattiga föräldralösa barn och låta uppfostra dem i sina seminarier, beagnat sig af kinesiska agenter, och att desse i hemlighet förenat barnröfverierna med sin heligare uppgift. Det vidskepliga folket, som naturligtvis ansåg missionärerne skyldige, tände den 21 Juli först eld på den franska katedralkyrkan och de till denna gränsande missionsbyggnaderna, derefter på franska konsulatet och mördade de barmbhertiga systrarne, den franska konsuln och flere andra franska undersåter.