r till sådana känslor som sjelfständigheten k ch den manliga värdigheten. I När general Trochu tillträdde sin befatt-g ng som guvernör i Paris, utfärdade hanl ll nationalgardet och de öfriga trupperna nder hans befäl följande dagorder): Till nationalgardet i Paris: Till armåns och ottans soldater i Paris! Till alla hufvudstadens rsvarare! Midt under de allvarligaste händelser har g blifvit utnämnd till kommendant i Paris och tverbefälhafvare för alla de till stadens försvar umlade trupper. Denna ära är stor för mig, och ran är icke mindre, men jag litar på, att I geom energiska, patriotiska ansträngningar skolen jterupprätta våra armåers lycka om Paris skulle omma att uthärda en belägring. I kunnen aldrig ; ett mera lysande tillfälle att visa verlden, att n lång följd af lyckliga och njutningsrika år icke ar förvekligat de offentliga sederna och landets l:! anliga kraft. I hafven Rheinarmens berömliga l1l xempel för ögonen. Dess soldater ha kämpat enl, ot tre i de hjeltemodiga strider, som fylla fo-l, terlandet med beundran och tacksamhet. Soldaer af armön i Paris! Hela mitt lif har jag varit ! onerligt förenad med eder, och från denna om! tändighet hemtar jag nu mitt hopp och min raft. Jag vädjar icke till edert mod eller till der ståndaktighet, dessa egenskaper äro väl beanta, men visen genom lydnad, genom en krafig disciplin, genom ett värdigt uppförande och ållning gentemot befolkningen, att I hafven en ljup känsla af det ansvar, som hvilar på eder. senom edert exempel skolen I styrka allas mod. Denna proklamation skall sättas på kärchefernas lagordre. Denna befallning skall uppläsas under vå på hvarandra följande apeller för samtliga sollater under vapen., Om Paris utseende i närvarande stund skrifver Edmond About, i Soir: Jag vill i lag beskrifva Paris sådant det framträder ör mig efter en månads frånvaro. Paris är örvandladt som genom en blixt, och djupt skatadt i sina känslor, tankar och seder. Då jag kom tillbaka hem, fann jag Paris mycket oroligt, men fast och beslotsamt midt i sin sorg. Man anade ett stort slag mellan Metz och Verdun; man vågade ännu icke tro på en lycklig utgång, men man litade på sitt get mod och beredde sig energiskt på stalens försvar. Nu, då underrättelsen om segern hit ingått, har Paris mottagit den blygsamt; man låter icke narra sig af illusioner, man tror icke att allt är gjordt på en gång och man förlorar icke tiden med att hänga at flaggor. Paris har gjort ett stort politiskt steg framåt; man sysselsätter sig nemligen icke mer med polit:k. Diskussionen om landets inre angelägenheter är uppskjuten; alla partier hafva slutit vapenstillestånd gent emot Gjenden.. Man har gått in på beläzringstillståndet utan debatt, och Paris tillåter regeringen allt, ända tilldess preussarne förjagats ur landet. Gambetta fraterniserar med grefven af Palikao; härmed betecknas befolkningens ovanliga, upprörda, men lojala stämning. I provinserna har man ännu icke hunnit så långt; der utösas oupphörligt tvenne förbannelser, en öfver preussarne, en annan öfver upphofsmännen till kriget. Hvad deremot Paris angår, så gifves det namn, hvilka man icke nämner på annat sätt, än som om de tilihörde tolfte århundradet. Då den fiendtliga invasionen afvisats, då skall man öfverväga allt, undersöka hvad som skett, och vidtaga sina åtgärder i förhållande dertill; Nöjen, som förut spelade den största rollen i Paris, finnas icke mera. Man exercerar, arbetar, tänker, och har hvarken smak för eller tid till att roa sig. Teatrarne äro stängda med undantag af fyra eller fem, som spela för tomma hus. Klädedrägterna blifva enklare och mörkare; en lysande toilett gör bland de många andra ett bjert intryck, liksom en falsk bankonot. För att afslnta skildringen af denna lyckliga och stolta förändring, vill jag tilllägga, att Paris, som nyligen var alltför rikt, plötsligt har blifvit fattigt. Alla dessa blåa, röda och gröna papper, hvilka Rouher pompöst värderade till inalles 40 millioner, äro reducerade till deras verkliga betydelse. Bankonotens värde är minskadt till följd af tvångskursen; guld och -silfver är sällsynt, och en och hvar gömmer gerna det lilla han har deraf, för oförotsedda tillfällen. Under de sista tjugu åren ha vi varit eller ha vi trott oss vara alltför rika; lyx utbredde sig öfver allt, äfven der förmögenheten var obetydlig, och det var nästan en skam att icke depensera 100,000 francs om året. Kriget har åter bringat fattigdomen till heder och värdighet; man vågar gå till fots, och man är icke längre rädd för att bjuda några vänner till sig på ett stycke kött och potates. Lefve fattigdomen, såvida den kan göra oss klokare, på samma gång vi blifva manligare. Vi skola utgå ur denna kris såsom bättre menniskor, och Frankrike skall vinna i storhet utan att ha förlorat något af sitt lockande yttre. Gazzetta de Palermo meddelar några detaljer om Mazzinis arrestering. Han var svartklädd, berättar tidoingen. Till en början envisades han att tala engelska och började först begagna det italienska språket, då han fann sig våra upptäckt. Han fördes ombord på Ettore Fieramosca till Gaöta, endast åtföljd af inspektören Binudi. Då han kom ombord, frågade han, om han skulle ställas inför krigsrätt. När han erfor, att det blott gällde en resa, skref han till general Medici och bad att få veta, hvart man ämnade skicka honom. Om den ryktbare fången yttrar tidningen Riforma: Monarkien kan betrakta Giuseppe Mazzini såsom en af sina motståndare, utan att dock glömma, att han varit en afnationalenhetens förkämpar. Mazzini kan alltså betraktas såsom en krigsfånge, men icke såsom en vanlig häktad. Vi veta för öfrigt, att regeringen befallt attbehandla fången med all den uppmörksamhet, hvarpå hans framskridna ålder och hans karakter ega anspråk. Batalijonsläkaretjenst. K. M:thar, den 19 dennes, till förste bataljonsläkare vid Bohusläns regemente ,utnämnt och förordnat provincialläkaren i Amåls distrikt, med, lic. OC. F. Ericson, — Afsked. K. M:t har samma dag, på ansökningar, beviljat afsked för: kaptenen vid Westerbottens fältjägarekår J. A. Linder, med tillstånd att såsom kapten i armen aqvarstå: och