Aftonbladet – 27 augusti 1870, sida 2

— Djurgårdsteatern gaf i går för förta gången Frihetsbröderna, opera-buffa af ffenbach. Arbetet, som länge väntats, mot.ogs nu af fullsatt salong och vann afgjord ramgånvg. Särdeles tycktes första akten, hvari finalscenerna äro besatt komiska, lifigt anslå publiken, hvars derigenom vunna förträffliga lynne de -. följande akterna, oaktadt en och annan longör, lyckades hålla sig vid makt. Texten, som långt mer än de flesta af Meilhac och Halövy är fri från anstötligheter, har fn kompositören många och rikhaltiga tillfällen att parodiera än den ena genren än den andra, och jemte den starka ansträngning och sjelfimitation, som ofta röja sig i hans verk, uppenbarar det äfven onekligen åtskilliga lyckliga grepp, muntrande öfverraskningar och nätta melodiska momenter. Det lifligaste bifallet tillvunno sig i går röfvarekören i första aktens slut, den spanska beskickningens komiskt-pompösa entre och hofkamrerns för hr Brundins stämma förträffligt lämpade kupletter. Röfvaranförarens roll upprätthålles skickligt af hr Warberg, likasom hr Thegerström och fru de Wabl talangfullt framställa, den förre en veteran, den senare en ung frivillig hos bandet. Hr Bergström har såsom hertig af Mantua i sista akten ett godt ämne för sin alltid anslående komik, och fröken Paul söker såsom röfvareanförarens dotter genom dramatisk liflighet öfverskyla hvad i musikaliskt hänseende ej är fullt tillfredsställande hos hennes prestationer. Ett rikligt antal bipersoner förekommer i stycket och vitnar om god urskilniog med afseende på distributionen. Operans uppsättning är utan vank och lyte och det helas jemna gäng utgör en ny triumf för kapellmästaren.