AuN Mlllvallakare nade godneten avt DcicusaBga mig på detta besök. Han öppnade och visade mig en af ambulansvagnarne, som innehöll fullständiga förråd af allt, som behöfdes för att förbinda och vårda 200 sårade. Man kan icke nog förundra sig öfver i hvilken grad den preussiska armån är väl underrättad. Dess uhlaner, som tjenstgöra såsom patruller, äro oupphörligt i rörelse. De galoppera i alla riktningar. Det som de icke se med egna ögon göra de sig underrättade om. Det var på sådant sätt som de, då de ankommo till Sarreguemines, begåfvo sig direkte till jernvägsstationen för att midt i massan af vagnar, midt i den der rådande oordningen, lägga beslag på de waggoner, som man hade för dem uppgifvis såsom innehållande utredningspersedlar, lifsmedel och förråder, ämnade för MacMahons armekår. De hade en förteckning derpå. Andra inkräktade Hötel du Lion-dOr och läto till sig utlemna 150 täcken samt ett förråd af seltyg, som fienden lemnat der en timma förut. Patrullerna visste det. Alla omständigheter gifva anledning sluta till, att de fasta platserna komma att observeras och kringgås, och de landtvärnsregementen af andra uppbådet, som passera här förbi, anses vara hufvudsakligen afsedda att bilda observationskårer emedan de bestå af familjefäder, bofasta män,som man icke utan i yttersta nödfall använder till kanonmat. Med dem följa broekipager, alltför talrika för att icke vara ämnade till något särskildt ändamål. Men om så är, hvartill ämnar man då all den genimateriel som redan finnes i fält och all den belägringsmateriel, som man expedierar till krigsskådeplatsen? Förmodligen bereder man sig att kunna handla efter omständigheterna. Jag har nämnt, att krigshändelserna icke uteslutande taga uppmärksamheten i anspråk. Den drages beklagligen till det inkräktade Lothringen, som lider grymt af den fiendtliga ockupationen. Vid ankomsten till Sarreguemines lät divisionsgeneralen tillkalla mairen och underprefekten, och underrättade dem, att person och egendom skulle respekteras, men att han behöfde reqvisitioner och att den första var att man inom en timme skulle uppräkna en summa af 50.000 francs. Vi egaicke denna summa, staden är fattig, den är skuldsatt.v Ja, det vet jag, och det är derföre som ni slipper för så godt köp. Varen så goda och öppnen edra portemonnaier. Och summan blef utbetald. Men ännu hårdare än städerna drabbas landsbygden. Fälten äro ödelagda; marken, oupphörligen tilltrampad af menniskor och hästar, hlir hårare än en landsväg; drufvorna, som höllo på att mogna, förderfvas och skämmas bort; störarne äro uppryckta för att användas till bränsle på vakteldarne; boningarne äro förstörda, sköflade at vän och fiende; invånarne ha begifvit sig på flykten eller äro ruinerade och vanmäktiga. Hvilka taflor Öfverallt råder hungersnöd. De som dölja något, äro snart angifna, ty fruktan framkallar feghet och grymhet, och soldaten har icke det saktmod och den godmodiga karakter, som han egde : på sitt eget område. I städer och byar patrullera ! kavalleristerna till fots, två och två, på de minsta gator, inträda öfverallt, visiterande, sökande, arresterande allt som synes dem misstänkt, och misstanken uppstår lätt, då det är okunnigheten, som ingifver den. Vid jernvägsstationen förhöra soldaterna den resande om hans destination, ändamålet med bans resa, hans afsigter, och då de finna svaren tillfredsställande, följa de honom till biljettluckan, låta honom inträda i väntsalen samt icke vidare slippa ut derifrån. Vid Stiring, den stora fabriken på vägen från Saarbräcken till Forbach, har mycken skada blifvit föröfvad första aftonen ded var ockuperad. Möbler, husgeråd sönderslogs blott och bart för roskull, fruntimmer utplundrades, På officerarnes befallning bar återbäring egt rum, men mycket ofullständigt, och invånarne sucka under en förkrossande inqvartering, under fordringar af alla upptänkliga slag och de skamligaste prejerier. Vi ha ingenting att äta och man vill att vi skola föda fienden. General Bovin är utnämnd till högste befälhafvare i Lothringen. Hans förvaltning är sträng och ban har icke tillåtit de missbruk, af hvilka man lider; men det lägre befälet på landsbygden tager sig sina friheter, och göra hvad man vill, så slappas disciplinens band. I Correspondance du Nord est skrifves från Wien den 15 Augusti: I personers tanke, hvilka i grund känna förhållandena inom den preussiska armån, är det :hvarken de preussiska soldaternas personliga tapperhet eller generalernas :talenter, utan isynnerhet de noggranna underrättelserna om de franska truppernas rörelser man måste tillskrifva framgångarne vid Wörth och Saarbricken.. Man påstår inom militära kretsar, att det -hvarken är konung .Wilhelms energi eller general -Moitkes talenter, utan de ovärderliga tjensterna af den arme af spejare, öfver hvilka general Blumenthal för befälet, preussarne ha att tacka för sina segrar. Likasom under 1866 års fälttåg, skickar general Blumenthal dagligen tili generalstaben de fullständigaste och sannfärdigaste underrättelser om de franska armeernas rörelser, och tack vare hans underrättelser, kunna preussarne öfverallt uppträda med ofantligt öfverlägsna stridskrafter öfver dem, som fransmännen ställa emot dem. De ha för öfrigt beslutit att kasta Tysklands hela krigsstyrka in i Frankrike, på en gång för att sluta kriget om ett par veckor genom att slå det ena afgörande slaget efter det andra. Man har redan i Berlin fått order, som uppbåda den sista klassen af landt-jf värpet och föreskrifva att äfven denna skalll, föras till Frankrike. Man tror också här, lf att hr von Bismarcks hela plan skulle gå om l; intet, om kriget ej blefve slut inom fjorton !Y dagar, ech om get skulle fortfara bidtt sål, länge som. ett par månader. Den. preussiska s a k r r t f 1 nn nn TR VA —GST5SSNS armön, hejdad några veckor inne i Frankrike eller utanför Paris: murar, vore förlos rad, och det finns inga flere stridskrafter i Tyskland. Frankrikes räddning ligger i armåns återtåg till Paris!, utbrister i dag Militärzeltung, och jag mäste bekräfta, att detta är den allmänna åsigten här. Emellertid går den preussiska förmätenheten öfver alla gränser. Bismarck förklarar, t hap icko skall auderteckna freden på annat vilkor än afståendet af Elsass och eräggande af två milliarder i krigsgärd. De .yska tidniogarne, hvilka derutöfver fordra Lothringen, utfundera redan kvarjehanda plarer rörande dessa båda franska provinsers öde. Så t. ex, föreslå det nationalliberala partiets ? idningar att af Elsass och Lothringen skapa S Nn ny tysk stat, som skulle vara neutral licasom Belgien, och tillägger, att denna plan !Y kulle med glädje antagas af de franske libeI MR emedan den skulle betrygga ireden för z uttid, Nu några detaljer om-den anda, som lifrar de båda provinser, hvilka hr. von Bisnarck betraktar såsom redan förvärfvade åt Fyskland. I ett bref frän storhertigdömet 3aden yttras följande om Elsass: Betydliga förstärkniogar ha nyligen åter lifvit afsända till Kehl, och bland andra har nän från Rastadt skickat 46 kanoner, som få om skola användas vid Strassbourgs beläg-fi ing.. BSinnesstämningen är beklaglig i delv ranska provinserna, och de tyska trupperna in k k al SE