Aftonbladet – 24 augusti 1870, sida 3

jrade soldaterna. Mina följde rådet och har nu jemte 53 inskrifna amazoner inträdt i en sjukvårdsförening. —Femtasen döde står deti ett telegram och man läser det helt hastigt, mumlar kanske halfhögt ett: hm! jaså! och går genast öfver till nästa punkt. Men var god och stanna ett ögonblick framför dessa tvenne orå! Femtusen döde! Femtusen kraftiga män undanryckta samhället och förvandlade till en blodig, själlös köttmassa! Femtusen par händer för alltid förlamade, fråntagna det materiella förvärfvet, borta för jordens sköt sel, för industrien, för arbetet med plog, verktyg eller penna, femtusen menskliga hjernor som upphört att arbeta och bland dessa kanhända mången, som inrymde höga och stora id6er, tankar, hvilka måhända en gång kunnat föra menskligheten ännu ett stycke framåt på upplysningens och förädlingens Dana. Femtusen hjertan som för alltid upphört att slå, femtusen döda, som nu begråtas af så mångfaldigt flera, för hvilka de varit ett stöd, en glädje, ett framtidshopp. Femtusen döda! Dessa tvenne ord skola helt säkert komma billioner tårar att sippra fram ur ungdomliga klara eller af älder skumma ögon, att dugga ner öfver släta eller skrumpna, rosiga eller infallna, fina eller grofva kinder, ty i sorgen äro vi allå lika, vare sig att vi begråta en general eller en simpel soldat. — Mitraljöser komma nu att införas äfven vid ryska armån, till en början vid gardesartilleriet. De försök man med dem gjort i Petersburg hafva utfallit tillfredsställande. — Spionjagten i Paris. Från Paris skrifves till Times af dess dervarande korrespondent: — Jag reste i dag ut för att beskåda Paris befästningar, i hopp att sedan kunna meddela edra läsare huruvida förberedelser för att kunna motstå en belägring verkligen vidtogos eller icke. Ack, jag hade gjort Pp räkningen utan mina parisiska värdar: Knappt hade jag bestigit fästningsverken och i mina betraktelser hunnit till den slatsatsen att, om Paris verkligen skall sättas i försvarstillstånd, en obarmhertig förstöring af trädgårdar, buskar, allter och lustparker mäste företagas innan de tyska skarpskyttarne, som väl förstå att söka sig skydd bakom dylika föremål, äro på en dagsmarschs afstånd från staden — jag hade knappt hunnit till denna punkt i mina betraktelser, förrän tvenne polisbetjenter kommo till mig och yrkade att jag skulle medfölja till polisstationen. Mitt pass förmådde icke skydda mig hvarken inför dem eller polisstationen. Och jag tror i sanning att i närvarande ögonblick ett pas mera skadar än gagnar, ty polisen kan icke förstå innehållet och inbillar sig derför att det innebär ett fint bedrägeri frän en listig spions sida för att narra dem. Efter att hafva blifvit förd omkring i Paris under en och half timme, naturligtvis ådragande mig, der jag vandrade emellan mina .två följeslagare, större uppmärksamhet än behagligt var för en man med mina anspråkslösa höjelser, blef jag slutligen instäld för polisprefekturen. Troligen hade jag måst qvarstanna der ännu om jag icke händelsevis hade haft lyckan vara personligen bekant med pres fektens handsekreterare, Denne stälde om att jag med ens blef befriad ur min fångenskap. Han lyckönskade mig hjertligt till att hafva blifvit arresterad af polisbetjenter och icke råkat ut för samma öde, som agen förut drabbade ett par fransmän. Dessa hade nemligen varit nog djerfva att göra några frågor om en kanon på befästninand och straxt hade de blifvit gripna af ett par ilettanter i yrket att fånga spioner samt på ett proft sätt behandlade af dem. Spiongripande är D. sporten under såsongen, och yrkesmän såväl som amatörer störta sig med begärlighet in i densamma. Den har fördelen att ligga inom omfånget af de klenaste själsförmögenheternas verkningskrets, sedan numera äfven den ri gaste anledning är tillräcklig för att göra en främling mise. länkt som spion. Min griphummer, kastade sig fver mig med öfverväldigande styrka, blott ders öre att jag icke kunde svära på i hvilken gata jag agit den droska, i hvilken jag åkte, och efter att 1a anställt korsförhör med min kusk, frågade ban, nig misstänksamt, huru det kom sig att jag byrt agn i Rue Rivoli, medan jag bodde vid Rue suxembourg. Sedermera hade jag den tillfreds. tällelsen att höra min polisföljeslagare blifva dugigt uppsnubbad af sin förman, när han inför lenne kom fram med samma bevis för min brottsighet. Emellertid fick jag ändå, såsom jag nämnt, narschera med till prefekturen, och jag boppas terför att under dylika omständigheter edra tiä, ingsläsare skola ursäkta mig, om jag icke mer ågar mig upp på Paris fästningsverk — åtminstona ker detta icke förr än jag blifvit tillräckligt ofta rresterad i andra stadsdelar, för att slutligen tillöra antalet af de gentlemen, hvikas korta karakeristisk är den: känd af polisen, . TND RTR TAGET ATA MLA ÄRR ät så Tf or