Aftonbladet – 24 augusti 1870, sida 2

—-— um EA a ltsammans. De beslut man fattat kunna vi ke förklaras på annat sätt än att man anig sig vara färdig, och landet beträdde lge ke denna väg annat än till följd af försäkngar som gåfvos det och som sedan tyvärr ke befunnos så alldeles grundade. Man kan äl säga det nu, sedan det blifvit uttaladtbl vån taiarestolen af en bland regeringens anre ängare: man var icke färdig, man gjordebi g illusioner, man trodde att det var till-ai äckligt att om några dagar föra till gränsen de e trupper man hade till hands. Det varlsF etta som var den första orsaken till våralst nötgångar, det var detta som genast uppörde landet, då det såg att vi icke förfoade ötver tillräckliga handlingsmedel i7 en llå å stor strid. Sedan kriget väl en gång hade blifvit böradt, hade man åtminstone bort ha nogale! änmedom om hurudan den makt var medla vilken iman inlät sig; man hade ju för ögoen det ännu helt färska exempel som fältåget i Böhmen hade gifvit. Preussens tak-le ik, tillgångar och sätt att gå tillväga lågolk ler i öppen dag. Man borde icke kunnatlsi rara okunnig om att man, genom att sprida s ina trupper på en lång gräns, utsatte sigb ör att öfverraskas af fiendtliga härmassor,!h om ställde sin marsch mot samma punkt — la ör dessa väldiga koncentrationer, som nästan ls! å utsatt klockslag komma för att krossalh varje motstånd, om man lemnar dem tid der i ill eller om man icke på ett lämpligt sätt omIn ntetgör dem. Våra ötverbefälhafvare hadenogd ifven sin plan, och det påstås att denna plan, k de minsta detaljer studerad, icke var långt o från att sättas i verket. Olyckligtvis mar-n scherade preussarhe medan man ännu höll på fi utt studera, och de voro sjeltva till en viss!n grad förvånade öfver att de icke blefvo an-!t fallna. Situationen förändrade sig för hvarje lh ögonblick. Man trodde att fienden ännu varls vid Trier eller, under, Mainz, då han var vid Saarbriäcken, man ansåg honom ligga på andra sida om Rhein, i Schwarzwald, då hanln vär i Wissembourg. Man blef helt plötsligt !s öfverflyglad, och den länge mediterade anee dögde numera Till ingenting. Förberedelserrtas otillräcklighet, de Många. be-!l täler, vår linies utsträckning, oredan i mar-1 scherna och rörelserna, en af illusioner ge-r nomiträngd sjelfförtröstan gent emot en djerf( och skicklig fiende, allt detta måste naturligtvis bidraga till-de första Imötgångar:vi ledo. Armöens: hjeltemod förmådde ingenting annat än att trotsa döden, i det att det i en ännu tydligare dager visade för allas ögon dessa första orsaker till vår oförtjenta olycka. I alla händelser skulle mat utan tvifvel blifvit upprörd af ett nederlag på vår egen mark! man -skulle ha forskat efter orsakerna dertill och i ett ögönblick af patriotisk oro äfved kunnat vara orättvis mot den som hade haft den olyckan att vara tvungen att vika undan för fienden; men i detta fall har regeringen, utan att vilja det, gjort allt Hvad den kunnat för att öka den allmänna oron.( Allt ifrån detta krigs: början har regeringen användt det mest ofelbara system för att underhålla oron, uttrötta,! förvirra och reta stämningen. Vi veta visserligen, att det finnes förhållanden, i hvilka det icke är lätt att reda sig, och att man, då tvenne armeer äro i handgemäng med hvarandra, icke kan offentliggöra allt hvad man gör och gifva ett svar åt hvarje otålig nyfikenhet; men regeringen började genast med att tvinga alla menniskar till tystnad, genom att intöra ett slags diktatur, som måhända var nöds vändig, och gjorde ingenting för att leda den patriotiska eld som flammade upp öfver allt — för att leda opinionen genom att upplysa den. Den förstod, rert ut sagdt, hvarken att handla eller tala eller tiga i rättan. tid. Sjelfva de motgångar, som kommo och öfverraskade oss, förstod den att göra ännu mera plågsamma genom det sätt, hvarpå de framstäldes. Man kunde märka det dagen efter affären vid Wissembourg; man hade icke en half kunskap om, hvad som hade tilldragit sig förrän mer än tjugufyra timmar efteråt, då nyheten redan hade anländt öfver England, och hvad som var ännu mera förvånande, den franska depeschen gaf oss anledning-att frukta allt genom siov dunkelhet och genom sin oroande förtegenhet.; det fordrades den preussiska depeschen för att mat skulle bli hågot så när lugnad, i det den visade :hvilket hjeltemod en hand fält soldater hade utvecklat i.denna ojemnå strid. Ungefär på samma sätt var det med marskalk Mac Mabons affär, som dock var vida mera allvarsam. Det kan visserligen icke vara fråga om att man af en missförstådd patriotism bör söka bemantla ett dederlag; men ganska säkert är, att regeringen ökade olyckans tyngd genom den bestörtning den visade. ort sagdt, man har icke förstått . att förbereda sig till kriget, man har ickel förstått att utöfva den högsta ledningen, man har tappat hufvudet genast vid den första mosgången, Den allmänna instinkten. som genast trädde fram, tog nu öfverhanden,) åtvang sig med hela sin makt, och följden lef att ministåren i ett tag. sopades bort,. att högsta ledningen blef en annan, ; att den allmänna meningen, som plötsligt blifvit varse den största af samtliga farorba, icke begär någonting annat än en duglig ledning för att af alla krafter understödja deh patriotiska strid, i hvilken Frankrike ser sig inveckladt.! I dag är det marskalk Bazaine som är högsta befälhafvaren öfver armån vid Metz, vi ha en minister bildad af general Cousin-Montauban, grefve af Palikao, och nationen står upprätt, färdig till försvar och handling. Den för alla vigtigaste frågan . är . bekämpandet af invasionen: Det nya. kabinettet är bildadt för detta ändamål; man har gifvit det namn af nationalförsvarets ministör, och om det gör sig berättigadt till detta namn,: har det obestridligen gjort landet en stor, utomordentlig tjenst. Vi fråga icke ens efter hvilken politisk opinion de nya ministrarne möjligen kunna representera. Klart är, att tvenne saker, kriget och finanserna, nu äro det vigtigaste. General Montauban är krigsminister, och hr Magne, en man med stor erfarenhet, är finansminister, och i trots af de första bullersamma uppträdena i lagstiftande kåren, kan det icke nekas att detta kabinett blifvit mottaget med den bästa vilja. Man har icke prutat på någonting ifrån det ögonblick det presenterade sig för kamrarne. Generalen af Palikao har den färdalen att inarifva förtrnande hvilket är ön