Kammarjunkaren kom just pu genom pirken; han närmade sig skyndsamt frikerrinran. Min nådigaste friherrinna, började ban, i den supposition att ni Vore hemma ax jag haft den äran att göra er ett besök... Åb, jag beklagar att jag ej var ;hemma,, bäste herr kammarjunkare, atbröt frihertrin nan ifrigt. 5 Ja, det var mycket desagreabelt för nig, men. det är emellertid en bonhetir; att jag får äran-träffa min nådiga friherrinnä, häx, Mitt ärende var -att fråga. om fribersinnan och de unga fröknarna-hadeläst att nu, på förmiddagen, göra en liten tur ut på sjön i min segelbåt, ty det är ett särdeles agreabelt segelväder i dag!v 3 La dk Ja, med största nöje, bäste herr kammarjunkare! svarade : friherrinnan... småleende,, både jag och mina flickor tycka så mycket om att segla.n jö , Du far väl med, min söta vän? sade hon till presidentskan. Nej, jag har min badtimma om en stund, svarade presidentskan. Lilian, Clothilde och fröken Nordenspetz blefvo mycket glada öfver kammarjunkarens: bjudning, men fröken R.-sade sig ej kunna täla sjön och defföre nödgas stanna hemma. Ha icke grefve Kronsköld c och brukspatrop. Skönfelt lust att göra oss sällskap?. frågr.de kammarjunkaren. : De-båda herrarhe. tackade, : Men hvarthän, mitt herrskap i utropade förvånad löjtnant v. Stern, som, åtföljd af öjtnant Felix, nu kom tillbaka med tidninsen och såg alla iberedskap, att gå bort. SAck; vi skola ut-och seglal svarade frösen Nordenspetz, vkammarjunkaren har bjulit 088. ec : Åb, det blir ju alldeles utmärkt trefligt! itropade löjtnant v. Stern. (Forts.)