SMen: Clothilde, sade friherrinnan i ban nande ton, sedån de kommit hem, hur kund du ha så litet savoir vivre och låta den de tölpiga magister Jönsson promenera och tal: med dig en sådan tid? Det får jag säga, at jag trodde sannerligen inte mina ögon, när ja; fick se dig ensam med den der menniskan men det är då egentligen ditt fel Lilian, t hur kan man som en väluppfostrad flick: glömma sig så, och låta tvenne unga herra gå och tala med sig en hel förmiddag? Tänl hvad det såg ut för menniskorna! De tr naturligtvis att du är så intresserad af dess herrars sällskap, att du glömmer hvad du ä skyldig din kusin, både som hennes vän oci sällskap, friherrinnan betonade skarpt de sista ordet. Lilian rodnade, men svarade ej ett ord. 3. Segelfärden. Tidigt en förmiddag några dagar derefte erbjöd parken på X en liflig anblick. Dei var redan uppfylld med badgäster, ehuru mu: siken, som bestod af sex blåsinstrumenter ännu icke börjat sin vanliga förmiddagskonsert. Många gingo konverserande i större eller mindre flockar fram och tillbaka på gångarne; andra hade upptagit alla der befintliga soffor; — Här stodo några skämtande grupper unga och glada personer och der några allvarliga äldre herrar inbegripna i politiska samtal. På en soffa utanföre societetspaviljongen satt friherrinnan Sederbjerta mellan presidentskan Lejonborg och brukspatron Strömfelt. Hon samtalade ifrigt med den senare, ander det hon för syns skull stack med nåjen i det broderi hon höll i handen. På en annan soffa ett stycke derifrån satt ettlitet muntert sällskap: Lilian, Clothilde, fröken R.