Vatikanen, och konung Wilhelm skyndar sig att telegrafera till påfven sin sons framgångar mot den franska armån. Romarne ha alltid stor fallenhet för att ställa sig på den starkares sida. Vid underrättelsen om de franska vapnens första framgång tystnade de med sina bittra hågkomster. Öm det hade fortfarit så, skulle de ha förblifvit Frankrikes goda vänner. Men händelserna och böljorna äro föränderliga; motgångar drabbade den franska armån, och. romarnes: fiendskap bröt ut med våldsamhet och visade sig för öppen dager, Man hörde öfverallt endast häftiga tillmälen mot Frankrike; man annoncerade för hvarje afton folkdemonstrationer, som dock alltid uppskötos till morgondagen; de gamla romarnes traditionella ve victis var i sitt fulla flor, och. hotelser fälldes till och med på offentliga ställen mot den franska beskickningen och den franska befolkningen i. Rom. Allt-detta har gifvit med sig. Sedan der första uppbrusningen lagt sig, har eftertanken kommit. Man insåg, att man gick det romerska hofvets ärenden; man afstod frår demonstrationerna, hvilka polisen var mere hågad att gynna än att förhindra. Nu göre de liberala ej längre gemensam sak med der klerikala absolutismens anhäpgare; de förskansa sig inom tystnad, i afvaktan på at händelserna skola utveckla sig. Kyrkomötets permanenta utskott liknar el förståndig flicka: det ger ej folk anledning att prata om sig. Man utdelar tid efter annan till detsamma för att gifva det någo att göra betydelselösa schemata, med, hvilk: det låtsas sysselsätta sig, och hvilka rör frågor sådana som att bestämma kyrkoher darnes pigors ålder och andra hushållsfrågor som ej förtjena omnämnas: Den stora re ligiösa församlingen har fullgjort sitt värt hon skall icke samlas ånyo., TREES ISAR EO