nar gjorde jag ett helt dussin. Men för att komma tillbaka till Clothilde, så:skall jag säga dig att partiet i alla fall icke är att förakta — visst är flickan litet tråkig, men så får man också mellan femtioch sextitusen genast.o . ? Hvarför håller du dig då ej framme sjelf? Nej, jag tackar, om jag skall taga Olothiido skall jag åtminstone hafva dubbelt så mycket.n Nu utbrast Felix tett hjertligt skratt. Men hvad tusan är det jag ser! utropade löjtnant Felix hastigt, kommer inte der frirppRa och vår stadige Kronsköldeller ur.:i Och efteråt kammarjunkaren och Lilian, och magister Jönsson och Clothilden, afbröt löjtnant v. Stern förvånad. När allt kommer ormkring! skall du få se; att det är hos Lilign, som. kammarjunkaren ligger för ankar, ach att den ende, som allvarligt tänker på Clothiide, är magister Jönsson.n . Ja, det är minsann en mycket hygglig karl och som friherrinnan kinde skatta sig lycklig öfver att få till måg. Sämre kan hon få, sade löjtnant Felix. -Han har visserligen ingenting, men Olothilde Kr j rik, så den saken låter lätt arrangera sig! Det enda jag har emot honom är att:han är prest. Hörde du? Hviskade v. Stern och stötte löjtnant Felix på armen. De hade just närmat sig friherrinnan, då denna yttrade till Kronsköld: q Hval jag beklagar grefven, som kommer att bli så ensam på landet! Åh, 88 bjemant Lindenbjelm! tack för i morse,, smålog friherrinnan med sitt sötaste leende.. Friherrinnan upptog nu med sitt prat helt och hållet löjtnant Felix. Löjtnant v. Stern gick på hennes andra sida och roade såg at heps fruktlösa försök att komma 1938,