Aftonbladet – 22 augusti 1870, sida 2

Under det Felix konverserade med Lilian närmade sig friherrinnan till sin dotter oc! hviskade hennve förstulet i örat. Var artig och tala med den unge mannen, du mäst encouragera honom, annars vågar han si inte fram. : Clothilde rodnade och såg olycklig ut. Se der ha vi vår namnkunnige grefveb sade löjtnant V. Stern, som nu närmat si friherrinnan. Hvar? , Der borta i dörren. Ar det ej en ovanligt vacker karl? Jo, i sanning! — hvilka nobla drag, hvilken charmant figur! sade friherrinnan, mö strande grefven genom lorgnetten, och löj nanten säger att han är så dyster! ja har ser verkligen mycket allvarlig och melankolisk ut. Och är det möjligt att han ämnar slå sig ned ensam på landet ? fortsatte friherrinnan. Det går aldrig an — det bli bestämdt skadligt för hans helsa. Det är troligt! Arme grefvel, Ja han är mycket att beklaga, suckade löjtnanten med en blick mot höjden. Ämnar du dansa i afton, Kronsköld? frågade löjtnant Felix. Hvem! jag? upprepade grefven förvånad, jag dansar ju aldrig. Nå hvad tycker du om Lilian Sederbjerta? Jag har ej sett henne ännu. Då kan du få se henne nu, jag skall dansa nästa frangais med henne. Det är ett förtjusande barn och på samma gång en fullvuxen dam. Det säger jag; dig, Kronsköld, skulle något kunna föra ditt stenbjerta, så vore det dessa underbara ögonl! Tror du det, sade grefven leende. Frangaisen var nära sitt slut då Lilian, som just dansade förbi Kronsköld, tappade