Aftonbladet – 20 augusti 1870, sida 3

1 NE BLANDADE ÄMNEN. Alleg zu seiner zeits. En bland Tysklands utmärktaste läkare har nyligen berättat för en svensk, att då han för ungefär ett år tillbaka en afton samtalade med grefve Bismarck, denne yttrade, att alla länder med Itysk rot skulle komma att införlifvas med Preussen eller, hvilket är detsamma, nordtyska förbundet. Men hvad säger hr gref.Jven då om Estland och Lifland? frågade -Mläkaren, De tillhöra också förbundet, svarade grefven; menx, tillade han, plirande med ögonen: Alles zu seiner zeit, — Ny dragkraft för jordbruket.Tidningen Augusta Chronicle i Georgia omtalar på fulla allvaret, att en jordbrukare nära Midway i SydCarolina brukat sin farm hela detta år, hvad plöjningsarbeten angår, med en krokodil. Ifrågavarande trefliga husdjur är mycket stort och mycÅket läraktigt. Det går ypperligt fram på åkern och är vida öfverlägset hästar eller mulåsnor. IDet enda som kan anmärkas mot djuret är svårigheten att tillintetgöra dess naturliga böjelse för att spisa negerungar till middag, och denna omständighet torde väl i sin mån rädda alligatorsracen i allmänhet från att användas för plogen. — Sitter i högen . I avledning af notisen angående Skånska sockerfabriksbolagets ansöknix om åläggande för målaren P. Löfgren att cd all sin omgifnings till bolagets fria förfogande gepast afträda den afL. sjelfrådigt inkräktade, i Örja socken belägna ättehög, hvilken han under 12 årg tid såsom bostad begagnat, lemnar en mg dent följande skildring om denne lefvande ögsatte man och hans bostad: Målaren Löfgren är en celeber man, hav, var det så långt jag kan minnas tillbaka, och torde, om det beror på förtjensten, hafva Jiga gå stor rätt som mången bland våra förfäder att sitta i högs. Såsom ung var han allmogens på denna och andra trakter bortskämde gunstling, ty icke nog att han i en bandvändning kunde förvandla den anspråkslösa sommarstugan till en sxmarmorerad pelarsals, och tapetsera )illå stugan så hastigt, att far i huset icke fick tid till änger öfver utgiften för tapeterna förr än de redan i all sin rg lyste mot honom från rummets väggar, och å var ångern för sen. Icke nog med att han införde en renare stil i kistmålning, den enkla gröna stilen, med endast egarens eller egarinnans initialer i hvitt och ljusrödt, målade vid kistans lås, icke nog att han fick sina färger att torka på hälften så kort tid som bymålarne, så att man kunde gå ofläckad i sina egna hus, icke nog med allt detta, utan ban var den starkaste och vigaste brottaren, den snabbaste kapplöparen, den skickligaste och outtröttligaste dansören i heta sju kyrkosocknar, samt dertill en rolighetsmakare och giftermålsfabrikör, Men målaren blef, för en tid, sin konst och sig sjelf otrogen och ingick vid tullverket, och hela bygden söridg honom såsom man sörjer en förlorad vän, om hvilken. man aldrig kunde drömma, att han skulle snoka i sina gamla vänners knyten och nattsäckar, då förlofvade par med slägtmar och bekanta återkommo från Kjöbenbsyn. De örebrående blickarne, som träffade var målare vid dylika visitationer, måste hafvs rört hans hjerta och samvete, ty han tog Fart afsked från the publikaner., och fattade åter penseln, men konstens genier hämnades på målaren för hang oirohet; med hans rykte var förbi, andra målare med lika goda torksaker i färgerna, hade tagit hans kunder, och de unga i bygden hade börjat att sjelfva taga sina hjertans angelägenheter om hand; den sista gången målaren uppträdde som medlem var i ett — hästbyte; derefter ingick han i Oxhögen vid Örja. ; Då jag för ett par år sedan uppehöll mig nåra dagar hos en slägting, bosatt i närheten a fahdskrooa, föll det oss in att göra ett besök hos den högsatte mannen, som sades vara lika treflig värd, som ban i fordna dagar var gäst. Sedd från landsvägen syntes den gamla ättehögen icke hafva undergått annan förändring, än en rad unga träd, planterade vid dess fot, samt en nyanlagd grässoffa. Men då vi gingo omkring högen, funno vi dess södra sida lodrätt genomgräfd och inredd tilk bostad, samt nedanför deana en liten trädgårdstäppa med sin brunn och en håla, som med tiden kunde blifvit en grotta och löfsal. En trätrappa ledde upp till bostadens dörr. Men hvilken dörr! svartmålad och strödd med stenkol, som en likkista, samt försedd med en inskription skrifven med krita: Inträdet här betales med 25 öre,. Med penpgarne i handen knackade vi på den hemska dörren, ej ett ljud inifrån tillkännagaf någon lefvande varelses närvaro der; vi för. sökte då att sträcka på oss så mycket, att vi kunde se in genom de små fönstergluggarnae ofvanför dörren, men de sutto oss för högt. Vi gå upp på taket (d. v. 8 högen) och titta ned igenom, det der jernröret, sov; föreställer skorsten, föreslog min slägting och lät handling följa på ord, men taket bestod af gamla bräder, luckor och annat träbråte, i hvilket den nyfikne gästen gick ner sig, så att jag måste dit upp för att göra honom flott igen, Ännu en gång lappade vi, och det ljudligt, på den svarta dörren, och då kom en gammal gumma, ej ur högen utan ur ett hus bredvid; hon hade bemärkt vår störa vetgirighet och tillbjöd sig att understödja oss med en trästol, A hvilken vi skiftesvis uppstego medan gumr.an öll i dess rygg. Målaren var ej hemma, hvadan han kunnat illa upptaga vår närgångenhet att gen-,m fönsterna skaffa oss någon insigt i en högsat., Menniskas lefnadssätt. Vi sågo ett rum, just ej så litet ändå, beklädt med visst tjugo olika sorters tapeter och prydt med flera taflor, dexibland målarens orträtt, måladt af honom sjelf, en lyckad bild af öfgren, sådan han var i sina lysande dagar; jag kände igen den klarblå rocken, den ljusblommiga västen, bröstnålen i skjortveoket, ja, ända till guldringarne i öroDen, omansigtet deremot föreföll mig helt och nållet obekant, så torde det kanske snarare få tillskrifvas min och icke artistens oriktiga uppfattning af hang utseende under hans fagra ungdomstid. En gammal pulpet, ett bord och tva stolar utgjorde möblerna, såvida jag ej till dessa skall räkna tvenna vaggfasta backelieträg eller något dylikt, det ena anbringadt orver det andra, föreställande sängar, Bvaraf den nedersta var på framsidan prydd med Dågon slags qvinlig gudomlighet, målad i dö grane naste färgor; målgrens pels, som tjenade denna NA SET