Aftonbladet – 19 augusti 1870, sida 3

re j gande arbetet inom skolan. Nn) Å andra sidan påstods, att en så jemn oe fördelning på dagen af undervisningstiden ssom möjligt borde eftersträfvas, Såsom oläm genheter af förmiddagsläsningen anfördes: g) att nu gällande bestämmelser angående un:) Idervisningstimmarna och tiden dem emellan svårligen kunde iakttagas; 0att sammanträngandet af skolarbetet inom ijen kortare tid måste verka tröttande och ct mer än skäligt ansträngande för lärjungarne; tatt en alltför långt framskjuten middagsspisning i förening med knapp frukosttid af e Sanitära skäl borde undvikas; ratt öfniogstimmarne i gymnastik icke kun, de, så mycket som eljest, förläggas på den 1. Itör dem lämpligaste tiden, nemligen före middagen, och mn) att slutligen lärjungarne, då undervisningsn tiden nästan helt och hållet vore koncentrerad på förmiddagen, nödgades föregående efT termiddag på en gång genomgå alla följande r dagens lexor. Med atseende likväl å det t gagn, de äldre lärjungårne kunde hafva af en ålsamlad arbetstid, liksom ock å den fara, som a len mera utsträckt ledighet medförde för de yngre och oförståndigare, förordades. af ett par talare, att i de två högsta klasserna företrädesvis förmiddagsläsning borde användas, men deremot de fem nedersta klasserna undervisas både föroch eftermiddag. -) Derefter företogs tredje frågan; så lydande: -) Åro de klagomål berättigade, som förspörjas deröfver, att lärokurserna äro så ordnade, att i verkligheten någon afslutad undervisning icke erhålles förr än efter genomgåendet af läroverkets alla klasser, under det att det stora flertalet af lärjungar, hvilket icke har tillfälle att genomgå skolan, tvingas att vid en tid, då de för framtida utkomst måste se sig om efter arbete, lemna dent samma med, i vissa ämnen åtminstone, ganska ofullständiga kunskaper? ; Om en afslutad undervisning kan och bör meddelas på något af läroverkets lägre stadier, hvilken klass är dertill den lämpligaste? Då läroverkets särskilda lnsser vore att be:rakta såsom blott delar af ett större helt, hade man väl ej egentligen rätt att fordra en afslutad undervisning förr än vid läroverkets öfversta spets, Då likväl ett betydande antal HTIRgaT af olika skäl iförtid lemnade läroverket, förtjenade frågan en noggrann undersökning. ! Hvad reallinien beträffade, hyste man näIstan enhälligt den åsigten, att vissa afslut-Iningspunkter både kunde och borde finnas. I tö:te klassen ansågs ock en sådan afslutad unI dervisningskurs redan vara för handen, hvarHI föratom antyddes, att till och med 3:dje klassens kurs kunde i viss mån betraktas såsom Iett helt. Vida större svårigheter:för afslut.Iniogspunktens vinnande företedde sig på laI tiolinien. Enligt någras förmenande vore det I på denna linie omöjligt och olämpligt att söka låstadkomma några skiljegränser, alldenstund fundervispiogen i de klassiska språken, som utgjorde. denna linies vigtigaste ämne, icke I förr än vid läroverkets öfversta klass kunde bringas till någon verklig. afslutning, Några menade dock, att ordet afslutning icke finge tagas i en allt för sträng betydelse och att då latinska och grekiska språkets studium icke ensamt åsyftade in:ågt i dessa språk, utan jemväl afsåge att. skärpa tankekraften och förmågan att bruka modersmålet, studium af de gamla språken äfven i midten af skolan; t. ex. i 5:te klassen, kunde anses hafva till en del uppfyllt sitt ändamål, och att om derföre kurserna i öfriga ämnen, särskildt historia och modersmålet, så mycket som möjligt afrundades, man äfven på latinlinien, utan synnerligen genomgripande ändringar i nuvarande bestämmelser,-skulle kunna vinna ett slags. afslutning. I öfrigt anmärktes af flera talare, att då klagomål förspordes öfver bristande afslutningspunkter inom läroverket, dessa klagomål egentligen gällde den omständigheter, att de kunskaper, lärjungen i skölan inhemtat, icke alltid syntes genast användbara i den praktiska lefnadsverksamhet, som. lärjangen valde. Det borde dock ihågkommas, att elementarläroverket omöjligt kunde ersätta specialskolor och att, om man samvetsgrånnt ville bedöma den nytta, lärjungen i praktiska lifvet hade af sina i läroverket förvärfvade. kunskaper, det skulle visa sig, att denna nytta vore stor, äfven om han af en eller annan orsak nödgats lemna läroverket förr, än hans kunskaper vunnit den fulländniog, som läroverket i sin helhet afser att meddela, 4:e frågan: Meddelas undervisningen i våra elementarläroverk på sådant sätt och under sådana vilkor, att ynglingen nödgas vid läroverket tillbringa allt för lång tid af sin ungdom? Allmänt var man ense derom, att om lärotiden ansåges böra inskränkas, detta endast kunde ske på sådant sätt och under de vilkor, att fordringarne i de särskilda läroämnena nedsattes och följaktligen det för af. gångsexamen bestämda kunskapsmått minskades. I afseende på reallinien gjorde sig den åsigt nästan utan motsägelse gällande, att undervisningstiden borde förkortas. De flesta tycktes anse, att undervisningen ej borde sträckas längre, än att den motsvarade hvad för nuvarande sjette klassen vore föreskrifvet. Att förhållandet för närvarande ej vore sådant som det borde vara, visade sig också af det ringa antalet lörjungar i de högre klasserna på denna linea. Klart vore, avt 20 å 21 år, som nu utgjorde medelåldern vid afgångsexamen, vore en allt för sen ålder till inträde i det praktiska lifvet eller derför beräknade tillämpningsskolor. Somliga ville sätta realbildningens afslutande ännna tidigare (t. ex. uogefär vid 5:te klassens slut): Beträffande den klassiska linien voro meningarne mera delade. Man tycktes dock förena sig om önskvärdheten deraf, att ålern vid afgångsexamen blefve något lägre än nu, hvarvid likväl påpekades, att åldern vid inträdet i läroverkets särskilda klasser I ofta vore väl hög och långt öfver den norI mala. Emellertid lemnade yngliogarne nu I läroverken i allmänhet ingalunda sednare än förr, särskildt för 20 å 30 år sedan, då de : till akademien afgående voro temligen gamla. För öfrigt framhölls af en och annan, att , kunskapsmåttet för den klassiska linien, med afseende på dess ändamål, icke borde sättas för lågt, om ock fordringarne kunde något förminskas. Ett par talare menade, att en inskränkning en Refr en ss EP Si ER re VV