Aftonbladet – 19 augusti 1870, sida 2

Nej, min kära selix, uppenbarelsen i den ljosa klädningen är hennes fattiga niece, fröken Lilian Sederbjerta. Den grönklädda deremot är hennes enda dotter, arftagerskan till hela den Sederhjertska förmögenheten, fröken Clothilda och åt hvilken modren har ett fasligt bråk att skaffa en passande man. Det undrar jag inte på, hon ser då ut som ett riktigt sjäp, och inte är hon vacker heller, det vore synd att säga! — Det var då en otur att inte den sköna Lilian i stället är friherrinnans dotter! O, hvilket epglaansigte! Har du någonsin sett en så skön varelse, Kronsköld ? Denne, som suttit försjunken i egna tankar, spratt till och stirrade förvånad på löjtnanten. Du är dig då lik, Kronsköld, alltid likgiltig för allt omkring dig. Men hur kunde du låta bli att se henne? EHvem? frågade grefven förvånad. Henne i den ljusa klädningen, som går derborta, men aj! för tusan,nu vika de om hörnet på paviljongen, de måtte väl ej ämna gå hem redan? Kors, se Lindenhjelm! hvar s—n kommer du ifrån ? utropade i detsamma en ung husarofficer. Detsamma kan jag fråga dig, min kära v. Stern?, svarade Felix i det han bjertligt skakade v. Sterns hand. Du skildes ja iirån oss andra för några månader sedan, för att resa till Italien och Grekland, och nu är du här ? Jo, ser du, det har sin särskilda historia; svarade v. Stern leende och tillade saktare, jag hade förräkvat mig och reskassan ville ej räcka till. Tout-å-fait comme moi, skrattade löjtnant Felix, (Forts.)