Aftonbladet – 18 augusti 1870, sida 6

baden, äro sjuka som der söka återvinna sin helsa. Ån resten då? Ja, hvad vet jag, res dit och gör sjelt dina observationer. Ser du, Kronsköld, der ha vi min kusin brukspatronen!, utropade Lindenbjelm, i det han visade på en, just ej särdeles läng, men deremot något korpulent herre, som armbågade sig fram. genom folkraassan: och med handen skyggande ögonen ifrigt spejade mot fartyget. Han blef i detsamma Lindeohjelm varse och besvarade med en vänlig vinkning dennes lika vänliga helsning. Landgången lades nu ut-och Lindenhbjelm var en af de första, som skyndade i land. Kronsköld följde honom helt lugnt efter. Se, goddag, käre Edward!, utropade Lindenbjelm, i det han bjertligt skakade sin kusins hand, nå det var roligt att se dig åter, tusan hvad dn blifvit korpu... välmående ville jag säga. Jag höll ta mig fan på att ej känna igen dig. Välkommen hem till Sverige igen min käre Felix, svarade den,-vi hört bevämnas Edward, i det han bjertligE kriogklappade Lindenhjelm. Det fägnar mig att du ser så frisk ut; du är dig så fullkomligt lik. Skulle tro det — men, det var sannt! får jag presentera dig för min vän och reskamrat: grefve Alex Kronsköld: min kusic brukspatron Sköntelt. De begge herrarne skakade hvarandras händer. Du skall veta, Edward, att Kronsköld och jag äro reskamrater sedan några månader. Vi råkades i Schweiz och hafva sedav följts åt hit. -nJa, jag vet, du nämnde derom i ditt bref. Apropas mitt bref — som det fägnar mig att du riktigt bekommit — hoppas jag art du skaffat oss båda rum! afbröt Linde:. bjölm. Ja, det har verkligen lyckats mig, fastär det såg mörkt ut i början, ty för närvarande äro. alla rum, ja ända till det minsta kyffe, upptagna. Till grefven, som önskad: ett rum för endast några dagar, bar jag fått