Aftonbladet – 18 augusti 1870, sida 6

beslutit att följa mig, när bref anlände från mina svärföräldrar, som sade sig ämna tillbringa några veckor hos oss på Bromberg och då kunde hon naturligtvis ej resa hemifrån. Under samtalet hade våra bekanta hunpit till det hus, i hvars vindsvåning löjtnant Felix Lindenhjelms blifvande logis var beläget, och de gingo uppför den branta trappa, hvars, isynnerhet öfversta, afsats, hade starkt tycke af stege. — , Se här ditt rum, min vän,, sade brukspatronen i det han öppnade dörren. Åh, ej just så oäfvet, bättre än man kunde vänta af ett sådant dufslag, sade löjtnant Lindenhjelm, mönstrande genom lorgnetten det lilla, med nys, ljusa tapeter beklädda, rammet. Och rätt vacker utsigt ocksån, tillade han under det han gick fram till det öppna fönstret, skada blott, att man endast ser hafvet och några tak i förgrunden, istället för en besökt promenad eller dylikt. : Nå, käre Edward, du har ju ännu inte berättat mig ett enda ord om badsocieteten här vid X.! utropade löjtnant Lindenhjelm i det han, tändande en cigarr, beqvämt sträckte sig i-en icke beqväm soffa, men aj för tusan, hvad den här soffan var hård, finns här ingen bättre? Det är då för illa beställdt med möbleringen på de svenska badorterna, här vid vestra kustenp., ih det gör dig rätt godt, bortskämda ru en gång få vänja dig vid M e divaner och mjukt stoptad ed söt, Men se här finns en ganestol, vill du försöka den i stället kanhända? Tackar förbindligast, då tror jag allt att ag hellre håller mig till den här sträckbäncen. Men hur går ter NÅN berättelsen om respektive badgäster hål ides? Du är dig då alltid lik, eten smula förindrad bar du blifvit på de tvenne årjag ej ett dig; slltid lika otålig. Du anländer för o koapp halitimma södan veh fordrar re