Aftonbladet – 18 augusti 1870, sida 3

a lgementet kom kl. 4 på rekognoöscering för e latt se om Wörth var ockuperadt och ätert vände efter det korrespondenterne bjudit man, Iskapet på kaffe. Snart kommo franska solz I dater i massa till Wörth, de ville ha något att äta. 1) Mid: i byn står ett gammalt torn. från Itolfte århundradet. Chsbrillat talade vid tori Itiets egårg, och körrespöndenterne erhöllo tillås tItelse att gå dit upp och stanna qvar så länge de ville, Från detta torn var en vid isträckt utsigt: man ser vägen från Haguenawu gående Benöm Wörth, floden Samer och lVidare väger ända fram till Liebfrauberget, öfverallt kullar och backar, på två sidor om I Wörth vidsträckta ängar. KI 347 lossades Itre kanonskott af preussarne på Wörth; ena kulan slög in i kyrkan, som låg 30 steg från: värdshuset det kofregpondgnterne bodde. Det var slätialen till bataljens börjat, start var fienden i full gång och korrespondenterne 2iordö Sim anteckningar: Hr Chabrillat beskrifver nu vidlyftigt stridens gång sådan han kunnat iakttaga den tfal törhet! det vaf, säger kan, tigefår som öm jag suttit i Notre-Dames törn och sett en batalj lövererä på tignölles; Montinarttes och La Chap les höjdet: Derefter fortsätter han: När jag med min kikare såg mig närmare omkring, efter det de våra försvunnit, upptäckte jag att det öfverallt nedanför tornet hvimlade af blott preussare — hela byn, baturha; tfädgårdarna; öfösrallt bara pretsåare. Jag lutade mig ut från en arembra5syrerne för att se bättre, man fick syn på mig, en kula kom hvinande. Tornets egare och hans son voro också med och de funno det rådligast att gå ned för att komma till boningshuset af sten, söm var sammanbygdt Hed tornet. Vi stege ned öch ihed kulor helsades vårt . nedstigande; lyckligtvis blef dock ingen träffad. Vi kommo in i boningshuset, ett par kulor slogo in genom fönstret och vi satte oss på.nederst: trappstegen inr nanför husporten, der väntade vi, bleka öCh Ipprördå. . 2 rt Körde vi htr yxor och hackör började bearbeta porten: ifrad. var annat att göra än att öppna den? . TOrbegaren och hans son gingo för att göra så. Vi stannade qvar i trappän, vi visste icke hvilket parti vi skulle taga. Man skrek utanför: bröd, vin, ost! Vi bådo husets qvinnor framlemna hvad som begärdes och tillsam mans ned en dräng 1 Huset smögo vi oss hed i källaren, upphörligt-hörde vi hur preitssarne bultade vtKk skröko: Vi äro totalt förlorade, stammade drängen. Ja, nu. går det: åt fanders, svarade jag. Hvad tror ni, Cardopt. Sh Precis detsamma, men hvad är att göra ? Hvad sö helst, fiön Inte att vänta tills dö få tag på ös Här. Nå, så lätom oss gå upp igen. I samma ögonblick ropade Edwond Trautmån, tornegarens son, på oss, han parlamenterade, han sökte förklara. något, jag vet inte hvad det var: . H i öppnade dörren och kommo genoili förstugan ut på gården, der vi helsades med vilda skrän och några gevärsskott. Vi hörde kulornas hvissliogar, hur de plattades mot husets stenvägg. Jag såg på Cardon; han sade inte ett ord, inte jag heller. : Vi Sprängo fram till soldaterna för att ej längre bli otsatta för deras kulor. En stötte; bajonetten mot mig, den stack igenom mitt rockskört. Man skockade sig kring oss, man slog oss, man slet sönder våra kläder under förevändning att. visitera oss. Förgätves skrek jag: Ich bin redactör of reitung tum fravgösisch!. Cardov; kall och törr som en arab; upprepade oupphörligt: Men vi äro ju inga soldater. De älskvärda preussarne röto i öronen på oss. förfärliga dödshotelser, gåtvo oss dugtiga örfilar,. knytnäfveslag, o..s. v. bara vi sadel: något. ; Af mitt kortklippta hår, mioa jagtstöflar och min blå.drägt slöto de att jag bestämdt var en officer; en soldat sade det åt mig, han säg på mina händer, de voro rena. Han pekade på patroner, som han höll i sin hand, jag förstod att han anklagade oss för att ha från bonivgshuset skjatit på förbipasserande soldater. : Jag sade det.till. Cardon, Man ryckte af ss, våra Jifbälten, det ena var-tödt och det kallade de för: turco. vel nedre Hvad .skall det bli af.oss? hörde jag eh ransk.:stämma yttra. . Jag. vände mig om och, såg den äldre Trautmann, hans son och lrängen, alla. tre behandlades. på samma sätt som vi. 2 Man skulle fusiljera oss, parbleu!s De stackars satarne jemrade sig. Cardon och jag beherrskade oss, vi voro Tagna. ; Låt gå för det, vi skola dö på ett-stäladt sätt! : Jag kunde ej underlåta i detta ögonblick utt. tänka på Honom der uppe, sow visste utt jag var oskyldig och att jag ej dödat någon menpiska. En preussisk officer gick förbi på nägot vfstånd. Jag skulle ropa på honom, men nan var nära deran att strypa mig. Jag ville komma ut ur soldatskocken, men man stack mig i sidan, jag kände tydligt bajoiettspetsen. Jag var alldeles utom mig. Jag vet ej hvilken idå som. sprang upp i nina -plågoandars hufvud, men de skaffade ig rep och bakbundo. våra händer och så undo .de .hop oss två och två. Jag hopkopplades med Cardon, min venstra arm vid hans högra; i stället för att massacrera 088 på stället, såsom vi väntade, fingo vi hvar sitt slag af bösskolfven och så. ropade man: Vorwärts! : ; Jag insåg, -att det ej var värdt att säga något, och som jag varit soldat och jag vet att det är bäst att bara gå och helstitåten, så sade jag åt gamla Cardon: Låt oss gå främst, så få vi minst med kolfstötar. (Forts.) mm—— pp NORGE. Genom i fredags afkunnad dom af Kristiania stadsrätt har köpmannen Carl Gerhard Hansen blifvit fälld till 9 års straffarbete. Han har förfalskat icke mindre än 39 vexlar och vexelobligationer, allesammans utfärdade eller förfallna, i årjoch till ett total 14 Nå mtr vn AA Rn Rn AR i RR KR TT 6 OR. bet om AG . bt kent IG DA tek bt nt rt DR RR UM VA — Et kt DA RRD - — -— J— VV gr RT AN RR