Aftonbladet – 18 augusti 1870, sida 2

baden, äro sjuka som der söka återvinna sin helsa. vÅn resten då? Ja, hvad vet jag, res dit och gör sjelf dina observationer. Ser du, Kroosköld, der ha vi min knosin brukspatronen!, utropade Lindenbjelm, i det han visade på en, just ej särdeles läng, men deremot, något korpulent herre, som armbågade sig fram genom folkmassan och med handen skyggande ögoneu ifrigt spejade mot fartyget. Han blef i detsacima Lindanhjela varse och besvarade med en vänlig vinkning dennes lika vänliga helsnivg. Landgånogen lades nu ut och Lindenhjelm var en af de första, sow skyndade i land. Kronsköld följde honom helt logut efter. Se, goddag, käre Edward! utropade Lindenbjelm, i det han hjertiigt skakade sin kusing hand, vå det var roligt att se dig åter, tusan hvad du blifvit korgu... välmående vill jag säga. Jag höll ta mig fan på att ej känna igen dig. Välkowmen hem till Sverige igen min käre Felixo, svarade den, vi hört bevämnas Edward, i det han bjertligt kringklappade Lindenohjelm.. Det fägnar mig att du ser så frisk ut; du är dig så follkomligt lik. Skulle tro det — men, det var sannt! får. jag presentera dig för min vän och res kamrat: grefve Alex Kronusköld: min kusir brukspatron Skönftelt. D: begge herrarne skakade hvarandres händer, Du skall veta, Edward, att Kronsköls och jag äro reskamrater sedan några månader. Vi räåkades i Schweiz och hafva sedac följts åt hit. Ja, jag vet, du nämnde derom i ditt bref.x Apropos mitt bref — som det fägnar mig att du riktigt bekommit — hoppas jag s du skaffat oss båda rum! aforöt Linde: hjelm. aJa, det har verkligen lyckats mig, fastör det såg mörkt ut i början, ty för närvsrande äro aila ruw, ja ända till det minst: kyffe, upptagna. Til: grefven, som önskads ett rum för endast rågra dagar, har jag fått