Aftonbladet – 18 augusti 1870, sida 2

beslutit att följa mig, när bref anlände från mina svärföräldrar, som sade sig ämna tillbringa några veckor hos oss på Bromberg och då kunde hon naturligtvis ej resa hemifrån. Unoder samtalet bade våra bekanta bunnit till det hus, i hvars vindsvåning löjtvant Felix Lindenhjelms blifvande Jogis var beläget, och de gingo uppför den branta trappa, hvars, isynnerbet öfversta, afsats, hade starkt tycke af stege. Se här ditt rum, min vän, sade brukspatronen i det han öppnade dörren. Åh, ej just så oäfvet, bättre än man kunde vänta at ett sådsnt dufslag, sade löjtnant Lindenohjelm, mönstrande genom lorgnetten det lilla, med pya, ljusa tapeter beklädda, rummet. Och Tätt vacker utsigt också, tillade han under det han gick fram till det öppna fönstret, skada blott, att: man endast ser bafvet och några tak i förgrunden, istället för en besökt promenad eller dylikt. Nå, käre Edward, du har ju äonu inte berättat mig ett enda ord om badsocieteten här vid X.!h utropade löjtnant Lindenhielm i det han, tändande en cigarr, beqvämt sträckte sig i en icke beqväm soffa, men aj för tusan, hvad den här soffan var hård, fions här ingen bättre? Det är då för illa beställdt med möbleringen på de svenska badorterna, här vid vestra kusten. . Åh, det gör dig rätt godt, bortskämda goddagspilt, att för en gång få vänja dig vid annat än svällande divaner och mjukt stoppade liggstolar. Men se här fions en gungstol, vill du försöka den i stället kanhända? Tackar förbindligast, då tror jag. allt att jag hellre håller mig till den här sträckbänken. Men hur går det nu med berättelsen om respektive badgäster härstädes? Du är dig då alltid lik, ej en smula förvirsd har du blifvit på de tvenne årjag i sett dig; alltid lika otålig. Du anländer för en koapp haiftimma sedan och fordrav res