Jallaviern alltför spridda guldpartiklarne blifvi I koncentrerade genom naturlig vaskning. dl Ofvanför Ritakoski upphöra guldbankarne och elfven flyter pu en längre sträcka emelr lan flacka och med kantiga stenar beströdds h I stränder. el Under de sednare nätterna af vår vistelse vid Ivalo, hade kölden varit så stark, at fladen på lugnare ställen vid stränderna be. fltäcktes med is och jorden först längre fram tl! på dagen upptinade, ett förhållande, som lade i betydligt hinder i vägen för arbetets bedrif. vande. Tillföljd af denna ovanligt tidigt inIträffade köld måste jag äfven befara att I Tankaoja, till hvars källor båtar för återfärtiden blifvit anskaffade, blefve isbelagd eller åtminstone så vatienfattig att den ej kunde I med båt befaras, hvarigenom expeditionen Itill Kittilä blifvit afskuren. Jag afbröt der1 för undersökningarne vid Ivalo och återvände I till Törmöinens hemman den 18 September -Isent på aftonen. Ehuru regeringen genom sina embetsmän I gaf stället ett sådant värde, som uti berättelsen synes, var det blott en enda finne, Isom tordes begifva sig till denna flod 1869, Tnemligen Ervasti, hvilken såsom en gammal både Kalifornieoch Nya Hollands-farare, Jarbetade med vaskning derstädes ungefär i 13 veckors tid, då han dermed upphörde i brist på proviant. Han uppdrog sin båt och Jupplade sina saker och arbetsverktyg vid IIvalojoki samt drog sig hemåt i all stillhet, öfvertygad derom, att han hade funnit ett arbetsställe, som skulle räcka till för honom i hans tid. Under tiden kom en annan guldvaskare från Siberien vid namn Gudkoff, som drog upp mot de höga fjellen, beledsagad af ett tiotal af män, samt upphittade Ervastis nederlagsställe. Nu kom sålunda ryssen öfver honom; han förstörde Ervastis båt och söndersplittrade dennes verktyg och kastade dem i den förbiftytande floden samt utmätte och utpålade vida trakter land, i den afsigt att erhålla dem af ryska regeringen, under föregifvande att han vore den förste gulduppfinnaren. — Ervasti, underrättad härom genom ryktet, måste nu angifva sig såsom allra förste guldupptäckaren och uppgaf sitt gjorda fynd till 2000 finska mark3). Enligt uppgift af hr Lihr har dock ingen af dem kunnat erhålla premium för fynd, lika litet som han sjelf, emedan guldet har blifvit angifvet på Ivalojoka först af hr Dall, som är norrman. Af såväl Ervastis som af Gudkoff upphittade guldstycken har jag haft tillfälle att se. Af den förres fynd har jag sett tvenne bitar af ungefär en dukats tyngd, samt af den senare en bit af !2 dukats tyngd och några paljetter, allt af 22!!2 karat. Öaktadt det blef förespådt, att, då mängden skulle tillströmma till Ivalojoki, våldsamma uppträden skulle inträffa, ha dock inga sådana afhörts; folkströmmandet har icke heller varit så stort. Detta härleder sig hufvudsakligen derutaf, att folket inbillar sig eller tror sig veta, att som regeringen blott upplåtit guldminorna till begränsad tid, densamma äfven kan, då den vill — och den antages skola vilja så snart det lönar sig — slå under sig alltsammans, så snart något rikt fynd af den ädla metallen blifvit upptäckt. Med afseende på guldsökandet vilja vi citera några bref, som vi hafva framför oss, af hvilka ett,. skrifvet ifrån en polisbetjent till hans syster, låter i transumt och öfversättning sålunda: Min älskade syster! Nu ändtligen bar jag fått tillfälle att, som jag lofvade dig, tillsända mina hemmavarande några rader och helsningar. Tjensten har varit så en-l: trägen och tagit all vår tid i anspråk, och derom behöfver jag inte påminna dig, huru ordspråket säger: tjensten framför allt; — — — — —— — Med guldvaskningen går. det så der temligen; somliga vinna något, andra förlora allt. Ett par kompanier hafva insatt i kronans höga vård öfverbufvud taget 500 finska mark dagligen. Deremot finnas det andra, som ej insatt något alls. — — — Ett annat bref är ifrån en finsk yngling till-hans. fästmö. och låter äfven transsumeradt och öfversatt på följande vis: Det har varit en ryslig resa vi måst göra. Ingen tur och ingen lycka hafva vi haft, då vår dagsförtjenst under den bästa dagen uppgått till blott 12!, mark, Här skäres ej guld med silfverknifvar. Den, som har försökt, känner vägen, och den arme får känna svält! (Kokenut tien tunte ja rauka on npälössä.). Dessutom har jag talat vid många bekanta, som nedkommit från guldvaskningen, af hvilka tvenne stycken uppgifvit sin fångst under de bästa dagarne en till 1100 finska mark; den andra till 600 och den tredje till 500 finska mark med 14, 9 och 8 man. Afven hafva de omtalat andra guldgräfvares otur samt att em del farit hem från Kultala eller Kultamella utan att ens sätta spaden i jorden. Det är naturligt, att de, som det lyckas för, fortsätta med vaskningen med förökad ifver; då deremot de, som ej hafva stor tur, snärt vända hem. Det största. guldstycket, som hittills blifvit upphittadt, är, hvad man känner, af tre dukaters vigt. Alla, som besökt platsen, tala med stort beröm öfver den säkerhet som råder, med tillägg: att om man hade aldrig så tjock plånbok och tappade den på stranden, kunde man alltid återfå den af polisen., Att menniskorna här ej kunna vara utan känsel af de små djur, som benämnas mygg, kpoott m. m. och hvilka besvära hela Lappmarken, är en sak, som ej kan athjelpas på hågot sätt; det enda är, att man insmörjer ig med beckolja, hvilket just icke gör samma effekt på huden, som de fina pariser-essenCerna. En åsigt, uttalad af såväl hr Lihr som af lera andra guldvaskare, skall jag ej underåta att framdraga, till den kraft och verkan len kan ha. Denna åsigt är: Att guld finnes öfverallt i Lappmarken, äfven den svenska andelen deraf, men att dess rikare uppläckt beror på, huruvida floderna i sin bildning kommit att nklämmas mellan bergen, så att en naturlig vaskning försiggått. N ; Då finska statsverket föregått med en unlersökning deraf, så frågas om icke det svenska vore lämpligt att äfven i svenska Lapp