BLANDADE ÄMNEN. Franska fiälttelegrafen handbafves vid krigsskådeplatsen på följande sätt: Afrullandet af trådarne sker förmedelst en postvagn, afdelad itvenne delar; den främre liknande en paketpostkup6 tjenar till byrå, och den senare innebåller rullar med tråden. I byråkupån är ett bord med en Morse-apparat, två lådor för staplarne och apparaten samt en bänk med två platser. Under natten upplyser en lanterna kupEn.: Den senare kupen har tvenne jernaxlar, hvarpå rullarne löpa och hvilka följa vagnsbjulens rörelser, på samma gång afrullande tråden och förbindande de två yttersta punkterna af militärlinien, nemligen operationscentrum och postvagnen. Hvarje postvagn innehåller omkring 9240 fot tråd. Kärror, följande postvagnen, föra reservrullar, för den händelse att afståndet skulle öfverstiga 3 kilometer. Hvarje sådan kärra innebåller 64.660 fot tråd, på 7 rullar. I bergstrakter ersättas dessa postvagnar med ridande postbud, befordrade på mulåsnor. En mulåsna bär på ryggen ett litet fyrkantigt tält och ett bord för apparaten; denna är förvarad i två små skåp försedda med lådor. En annan muilåsna bär tvenne rullar, hängande på ömse sidor om sadeln. Afrullandet sker medelst en skottkärra, i hvilken finnas tvenne andra rullar och som drages af en mulåsna; dessa kärror måste hållas i jemnvigt af två soldater och bäras af dem vid passerandet af otillgängliga trakter. De officerare, som leda dessa telegrafoperationer, hafva framför allt att taga kännedom om den fexräng, i hvilken en ledning skall anbringas. De äro både under vägen och å stationen ansvarige för denna postskjuts. Den hastighet hvarmed man på jemn mark kan upprätta dessa telegrafstationer är i medeltal 6158 fot i timmen. Upprullandet afen linie, hvars verksamhet skall upphöra går äfven utan särdeles ansträngning på kort tid. — Ett yttrande af Emile Ollivier omtalas af Sidele i dess Chronique Fantaisiste,: Den minnesvärda lördagsaftonen den 6 Aug., då en massa parisare var samlad på Vendomeplatsen och ropade på Emile Ollivier, för att erhålla säkra unlerrättelser från armen, rådde några vänner honom att icke visa sig på balkongen, det skulle vara oklokt, menade de. Men Ollivier, alltid blygsam, svarade: N v Erinrom oss Lamartine på Hötel de Ville, mina herrar, och låtom oss ej glömma, att det är jag som intager hans plats... i franska akademien