Aftonbladet – 17 augusti 1870, sida 2

arr Fö bör uftonbladets artikel om kreditivfrågan i se-svi aste lördagsbladet, att det ifrågavarande yttga andet icke tillhörde, Aftonbladet, utan hörde fö: ned till ett längre af oss citeradt anförande löj f krigsministern, hållet i andra kammäåren den hö 0 Mars 1868, således förmodligen i Handelslig idningens utgifvares egen höga närvaro, utan de tt han då fann sig på minsta sätt föranlåten st tt inlägga någon protest mot de vådliga satser, om nämnda yttrande skulle innehålla. Ett avnat exempel. Sedan Paris blifvit örklaradt i belägringstillstånd, har man annanat de tusentals tyskar, hvilka såsom handterkare eller i och för andra näringsfång upsehålla sig der, utan att ha fransk medbor-P rarrätt, att tills vidare begifva sig derifrån. En sådan åtgärd måste förefalla bvarje lugnt ch opartiskt tänkande menniska helt naturig. Det kan icke vara särdeles angenämt utt i en befästad stad, som man reder sig till utt försvara, ha många tusen främmande inrånare, som på det ifrigaste sympatisera med tenden, som kunna drifva spioneriet i den törsta skala och som vid ett eller annat tillälle rent af skulle kunna tänkas vilja med samnad hand göra en eller annan kupp tilllf förmån för de belägrande, Dertill kommer, att en stor del af dessa personer till följd af P den stagnation inom industrien som kriget medfört sakna subsistensmedel och skulle kunna falla det allmänna till last; den högljudda oförskämdhet, hvarmed flertalet af dem offentligen plägat skryta öfver tyskarnes framgängar och oöfvervinnerlighet, skulle också onder kritiska förhållanden och upprörd sinnesstämning hos folket kunnat framkalla excesser, som varit obehagliga och komprometterande. På den tyska sidan har man minsann under dylika omständigheter icke stora betänkligheter eller långa omsvep. I den storhertigliga hessiska staden Mainz har preussiske befälhafvaren helt enkelt och utan ringaste respittid vidtagit den åtgärden att köra ut ur staden alla de stadens borgare och andra invånare, som icke kunde uppvisa att de hade tillräckligt törråd af lifsmedel för tre månader. I Paris har man nn helt beskedligt anmodat de dervarande tyskarne att lemna den i belägriogstillsånd försätta staden; man har deremot icke hö:t det ringaste motstycke till den förfärliga råhet, hvarmed man i Tyskland behandlat hemresande fransmän, till och med franska qvionor och barn. Hvad tror man nu att Handelstidningen säger om denna helt naturliga, kanske allt, för länge uppskjutna åtgärd? då Jo vår göteborgske samtida finner den liksom andra nödfallsåtgärder, hvarom telegrafen ordat, men om hvilka man änpu ej bar värmare besked, vittna om den oerhördaste vandalism; han jemför den med protestanternas utdrifvande genom det nantesiska ediktet eller moriskernas ur Spanien!!! Och härpå kommer följande utbrott: Och sådana åtgärder kunna finna försvarare till och med — i Sverige! Om oföiståndet och fanatismen kunde längre förvåna oss, så skulle vi häpna öfver sådana företeelser; nu kunna vi endast betrakta dem med vemod och ömkan. Men hvad kunna vi då ej vänta, om vårt eget land blefve hemsökt af olyckan? Sanverligen, förlusten af en drabbning, om och än så stor, är en obetydlighet, jemförd med de moraliska och ekonomiska förluster som dessa åtI gärder skola vålla det sköna Frankrike, det olyc! liga offret för en despots ärelystnad och miss: nr TFN MT mTPRMR NR tage — — Men i Sverige det, fria, Pridderliga? 8 — der hafva ännu despotismen, eröfringsbegäti terrorismen, med dess kränkningar af egendom och i person, målsmän till sitt försvar! Ja, de finnas it. o. m. som i dessa onda makter vilja söka en allierad, en hjelpsam hand? för krigiska företag! Och allmänheten protesterar ej häremot! Vi skulle rodna häröfver, derest vi ej vore djupt förvissade, att man skall snart nog få ögonen öppnade för de verkliga förhållandena, hvilka nu framställas af en stor del utaf landets press i en falsk dager. Vi vilja icke besvara denna utgjutelse med några af de starka tillmälen och giftiga in!siouationer, på hvilka Handelstidningen under sista tiden haft så god råd. Vi låta våra läsare sjelfva söka afgöra den frågan: är detta ett högre förstånd än alla andras, eller är det galenskap? i Vi torde böra nämna, att H. T. ionehåller de häftigaste utfall mot franska armåns öfverbefälhafvare Bazaine, gom karakteriseras såsom egennyttig och konsiderationslös, samt mot nuvarande franske krigsministern, grefven af Palikao, som utmålas på det allravärsta, förmodligen etter någon tysk källa, ty skildringen slutar med följande ord: Emellertid skulle det vara en gränslös olycka för den tyska landsdel, som finge emottaga honom som segrare. Han besitter en talang att utsuga ett land, större än någon annan fransk fältherre. Han må gerna vara ypperlig general, till och med den störste bland alla nuvarande franska fältherrar, så tillhör dock hans krigsmoral icke mera vår tid. Vi äro icke i tillfälle att kunna bedöma, ; ra grundade de. anmärknivgar kunpa vara, sv . -fvit gjörda emot grefven af Palikaos förba . nde vid och efter intagandet af Peking; 1oen hvad vi deremot mycket väl veta är, att preussiska generaler på sista tiden i Europa betett sig såsom om det varit icke 1 Europa utan bland vildar eller halfbarbarer, som kriget förts. Vi undra till hvilken tid den krigsmoral egentligen hörer, som 1864 på Jutland och 1866 i Hannover och Frankfort am Main tillämpades af den bekante Vogel von Falekenstein. Vi beundra också nu den lycka, som vederfares det efter preussarnes påstående kärntyska Elsass, hvilket nu fått såsom segrare mottaga sjeltva kronprinsen af Preussen och der bönderna nu, troligen till följd af sitt alltför öfverdrifvet tyska sinnelag, i ma sor st älas inför ståndrätt och skjutas. o Hvad H. T. i samwanhang med ifrågavarande utgjutelser framkastar rörande sjeltförsvaret i nödens stund föranleder några betraktelser, till hvilka vi en annan dag skola återkomTa. Om lyftandet af lilla kreditivet yttrar sig Upsals-Posten på följande sätt: I Posttidningen läses ett meddelande, hvarigenom allmänheten underrättas om, att: regeringen beslutit att lyfta lilla kreditivet! för att dermed vidtaga nödiga åtgärder för försvarsverkets ordnande. Från åtskilliga håll skall troligen denna åtgärd framkalla klandaor man vcäkort är att mvcket cstärra