Man nar nu fatv torgiaring olver ac De-lID ynnerliga företeelsen, att alla vidare under-!Q ättelser uteblifvit från preussiska högqvarteret I h rande den drabbning, om hvilken konungen aff; reussen i går på morgonen telegraferade tills n gerfiål, som sedermera lät telegrammet gå la t öfver Europa. Då konung Wilhelm telele raferade, antog han att preussiska trupperna b ade äfverhand, men sedan han begifvit sig fi ll valplatsen och fått erfara att så icke vars örhållandet, har man icke haft så brådtom ir tt telegrafera. s Det visar sig nu tydligt, att man å fran-f ka sidan helst vill undvika en afgörande !n ufvuddrabbning till dess man hunnit draga ldq nsenliga förstärkningar till sig. Med stödb f de starka fästningarne Metz och Toul vid! f Mosel och Verdun vid Meuse hoppas man lf ippehålla fienden så länge med Moselöfver-1 sången, att fransmännen hinna bli till anta-g et jemnstarka och då från Meuselinien kunna ; ripa till offensiven och kasta preussarne till-1 aka den väg de kommit. Alla de strider, !1 om hittills utkämpats, häntyda derpå, att! lå det numerära förhållandet vore blott nå4 sotsånär jemnlika, fransmännen skulle behålla, jtverhanden. Så har nu sednast den del af!) ranska armen, som stod qvar öster om Metz vid byn Pange kastat den. angripande preus-, iska hufvudarmen med stor förlust tillbaka. ; Att det numera från preussiska sidan endast ) ir öfverinspektören för sjukvården i fält, !j som rapporterar om denna drabbning, torde, vara ett temligen påtagligt bevis för att; den varit mycket olycklig för preussarne och ; att deras deras förluster äro högst betydliga. : — , Lagstiftande kårens session den 9 har i sanning, såsom telegrafen berättade oss, varit stormig. Under förl: vinter hörde vi ej sällan talas om häftiga uppträden inom denl! franska kammaren, men de kunna svårligen! ens jemföras med denna. Presidenten Schneider behöfde hela sin kallblodighet och klokhet för att förekomma de boklagligaste 8Cener. Man såg ett ögonblick ledamöter med höjda armar rusa ned från sina platser mot ministerbänken, der f. utrikesministern Gramont med ett utmanande hånlöje åhörde de skarpa anfallen mot -regeringem.-Det--mest karakteristiska draget i-dennaparlamentariska journ6e var dock majoritetens hållning. Med undantag af Granier de Cassagnac, som förklarade att han, om han vore minister, skulle innan aftonen. låta ställa venstern inför ståndsrätt och. skjuta henne för högförräderi, och Jeröme David, som gjorde ett upprop till enighet, såg man hela högern, förr kejsarens ödmjukaste tjenare och trogna verkställare af hans minsta vilja, genom sin tystnad öfvergifva hans och hans ynastis intressen. Det var först när Keratry öppet uttalade ordet abdikation och de sågo den provisoriska regeringens spöke resa sig bakom Jules Favres förslag om nedsättande af en försvarskomite, som de togo mod tillsig. till en protest. Man såg till och med den bekante markis Pire, en af ultrabonapartisterna, taga plats på vensterns bänkar och instämma i de häftigaste ropen mot regeringen, hvilket föranledde Gambetta att formligen anmoda presidenten att uppmana markisen att återtaga sin rätta plats. Förhandlingarne börja med Ölliviers redogörelse för ställningen; som ofta afbrytes af bittra anmärkningar från Guyot-Montpayroux, Arago m. fl. Så infaller den förre, då Ollivier talar om det sublima hjeltemod, som de franska soldaterna visat vid Wissembourg: Ja, lejon anförda af åsnor! Och Arago: Försvinnen, och -de skola segra igen. Ministern slutar sitt tal med följande ord: Jag stälter en sista bön -till kammaren. Låtom oss ej spilla tid på diskussioner. Låtom oss handla; Om I tron — och Gud vet med hvilken värma vi skola understödja de män som I hedren med edert förtroende — om I tron att andra kunna erbjuda er och landet, armn (nationalförsvaret) större garantier än vi, så hållen inga tal, begären rösturnor, förklaren att vi ej längre ha edert förtroende, att de nya medlen genast må kunna organisera sig. Tron måg, vi vilja ej undandraga, oss, edra anklagelser, vi tillhöra er. I skolen ha oss i er makt när. I xiljen, vi skola ständigt vara här för att underkasta oss edra fordringar och ert fördömande; men jag besvär eder, tänken i detta ögonblick. endast på fäderneslandet... Afskeden oss om I viljen, men genast och sans phrase. Sedan La Tour Duomoulin derefter föreslagit att presidiet i konseljen och bildandet af en ny ministör skall anförtros åt general Trochu och krigsministern framlagt sitt af telegrafen omtalade förslag till: förstärkande af mobilgardet, :uppstiger Jules Favre-och föreslår under allmänt bifall att gevär i alla -märier genast skola utlemnas. åt alla vapenföra medborgare och att nationalgardet skall i hela Frankrike organiseras efter 1831 års lag. Han tillägger derefter: Hvarenda fran8man är beredd att dö för att drifva tillbaka den utländska invasionen, (Ja! Ja!) Men det är ej nog. Man har sagt er, att taländets tid är förbi. Det är sannt, men undseendets tid är också förbi, detta falska undseende, som förderfvar folkrepresentationer och riken. Sanningen är, att fäderneslandets öde står på spel, och att det är en följd af deras fel som leda krigsoperationerna, och ötverbefälhafvarens fullkomliga oförmåga att fylla sin uppgift. (mycket sant! från venstern; sorl). Vi befiona oss ansigte mot ansigte med händelser, som . icke blott taga alla våra ansträngningar, utan äfven hela vår klokhet i anspråk... Alla våra militära krafter måste derför vara koncenESA SSE SEA SSR SEEN OS SAS Ls. 2? LÄlla hatänklage am iska