are, helt lugnt anställde våra betraktelser fver blotta möjligheten af ett så fruktans-n ärdt nederlag och knappast kunde fiona ord ti ör uttryckande af våra farhågor, ha nu svårt te tt föreställa oss såsom sannolikt det som vi å pyligen hänsyftade pä såsom möjligt. Har et då verkligen kommit derhän? En monark, tående i spetsen för en af Europas största ), ationer — en monark, hvars djupsinniga och ålmodiga politik lyftat denna nation till en öjd af inre välmåga och yttre inflytande som len knappast någonsin tillförene uppnått — P umgås under fyra hela år med tanken på ett rig och förbereder det med ett ihärdigt nit, ör hvilket en af hans fördna ministrar iseiatens namn komplimenterat honom; han uppI, inner nya vapen för infanteriet, ett nytt förstörelseverktyg för attilleriet; han reorgani; erar sina militära institutioner i ändamål att t kunna föra i fält en million soldater utan att ; indå behöfva lemna sina fasta platser oför-, svarade eller blottställa den allmänna ordningen; och då han anser sig ha allting färligt, då armå, reserv, mobilgardet, Chassepotsgevär och kulsprator äro bragta till högsta möjliga grad af tjenstbarhet, väljer han sjelf sin tid, låter sina truppers framryckande verkställas samtidigt med krigsförklariogens utfärdande — ett åskslag, följande ögonblickligen efter blixten — och likväl, fastän han har alla fördelar så uppenbart på sin sida, tvekar han i fjorton dagar om hvad han skall företaga; han vacklar fram och åter framtör en oförsvarad grävs, till dess fienden oförmärkt hopar sig omkring honom både till höger och venster ochy kastande sig öfver honom med förkrossande häftighet, genombryter hans linig, nödgar hans styrka att splittra sig och öppnar sig en väg in i hjertat af riket, öfversvämmande Frankrikes heliga jord och tagande fast tot i två dess rikaste landskaper. Så hårdt detta olycksslag än måvara, så är det dock knappast mera upprörande än den ton af nedlagenhet, nästan af ångest hvarmed kejsaren förkunnar det. Det ligger någonting sorgligt i hvarje rad af de kejserliga bulletinerna. Han, öfverbefälhafvaren för en väldig armå, han kan, efter blott några få partiella sammandrabbningar och med tre armekårer fullkomligt oförsvagade, icke framhålla några ljusare utsigter än den af ett återtåg i god ordning och-häntydningar på möjligbeten af ett nytt sammanträffande af omständigheter, genom hvilket allting ännu kan bli bra igen. Det är omöjligt vare sig för vän eller fiende att utan rörelse bevitna en sinnesstämning från hvilken en så förtviflad bekännelse blifvit frampressad. Ännu bittrare än den känsla af förödmjakelse, som den lärer framkalla, måste medvetandet vara, att den olycka som hemsöker honom sjelf och hans land, är till en stor del hans eget verk; och detta icke blott derföre, att utan hans fulla uppsåt hade kriget aldrig blifvit förklaradt, utan äfven derföre att resuitatet svårligen skulle ha blifvit så ogynsamt om någon annan än han sjelf haft ledningen i sin hand. Ingentiog kan för en arme vara mera olycksbringande än en splittring af högsta befälet, och kejsaren intager till sitt krigsråd samma ställning som till sitt kabinett: Han förbehåller sig ordförandeskapet, men blir tveksam och förvirrad genom de skäl ocH yrkanden, som från ölika håll frambäras.. Man har sagt att ett krigsråd aldrig levererar batalj, och utan tvifvel är uppskof den politik som der har största utsigt att göra sig gällande, emedan den är den beqvämaste. Hade kejsaren varit i besittning af en strategisk förmåga af första ordningen och hade hans helsotillstånd satt honom i stånd att använda hela sin förmåga, skulle han kanske förmått att bedöma hvilket råd som varit det bästa samt att följa det; -men -så som händelsen nu varit, har hans inblåndnibg i marskalkernas planer enJdast kunnat framkalla afond och oenighet ibland dem; den har endast kunnat beröfva befälet den ssmmanhållning och samverkan, som ge det enhet veh fästbet i platier: Ännu en annan olycksbringaånde villfarelse har kejsaren att förebrå sig. Han har. alltid varit angelägen -att sköta krig och diplomati med samma hand. Mycket af den oskattbara tid, som blifvit ohjelpligen förspilld i Metz, har upptagits af fruktlösa underhandlingsförsök i Wien, Florens, Kjöbenhavn och annorstädes. Alla partier i Frankrike synas också benägna att låta kejsaren bära straffet för hans brist på framgång. Hans pamn förbigås i Paris i alla-de dokumenter, genom hvilka regeringen söker lifva sinnena hos den bestörta massan. Man skulle kunna säga, att sakerna hålla på att ordna sig på sådant sätt, som om kejsaren sånndlikt aldrig mer skulle Komma i spetsen för affärerna, och som om folket funderade: på huru-hans närvaro må kuntva helt och hållet undvaras. Det synes verkligen som. om frågan vore blott om hyem som skall först uttala ordet abdikation,. — — Blokad af tvska nordsjökusten.