rens blasfemier och började försvara sådant som han ansåg vara: vördnadsvärdt. Men denna motsägelse retade fransmannen till ännu hvåssare och frivolare uddar; Mendelssohn svarade med häftighet och under liflig tvist -stego de uppför spauska trappan, der Mendelssohn snafvade, föll och sönderslet sina underkläder. Berlioz hjelpte hurtigt den fallne åter på benen och anmärkte: Der ser ni! ingen rättvisa der uppe: jag hädar, och ni faller! 4) : . Då namnet Hector Berlioz .en gång kommit på tapeten, så föll det sig helt naturligt att en medlem af den glada runden frågade Mendelssohn om hans tanka rörande den franske nyromantikern (såsom musikens framtidsmän på den tiden kallades). Um detredan stod hårdt att i samspråk mellan fyra ögon förmå Mendelssohn till att bedöma lefvande kompositörer, så var det i ett större sällskap alldeles omöjligt. För Guds skull, bara inte kritisera! Jag tror att en hvar komponerar så godt som möjligt, och med uppsåt sätter ingen artist sitt ljus under en skäppa!v och dermed steg han upp, gick till flygeln och frågade Apel hvad han skulle spela? Hvad du vill; bara. detär af dig. Mendelssohn spelade nu till en början nummer 1 ur första häftet af sina så berömda Lieder ohne Worte, derefter ännu ett par af dessa intagande lyriska stycken ur sednare häften, samt slöt med Beethovens Ciemollsönat, spelad med hänförande inspiration. Det var en af de skönaste aftnar söm jag varit nog lycklig att i den store konstnärens sällskap få upplefva, och den har blifvit mig oförgätlig. Hvem kunde då väl ana att denna ljusalf-ej ett årtionde till skulle tillhöra jorden! Ej långt derefter uppehöll sig Mendelssobn 4) Berlioz har:sjelf, fast med andra ord, berättat denna. och flera intressanta anekdoter från sin sammanvaro med Mendelssohn. Se: Ny tidning för musik, 1853, p:r 11 och id, . Övern