ter jemte bastrumma, hvars .exekutör: endast hade 20 slag att verkställa på sitt kalfskipn, men ingenting vidare i hela konsersten. Enligt den specificerade orkesterräkningen, som öfverlemnades. efter konserten. skulle denne bastrumslagare honoreras med 20 neugroschen, hvilket högligen roade Mendelssohn: Barmhertige -himmet man får vä akta sig för att komponera för så dyra kalfskinn! utbrast -han skrattande: Han bad mig sedan att i-sällskap mec konom soapera hos hans vän TheodorApel Apel: (d. 1867) tillhörde Mendelssohns när. maste umgängeskrets; han var en poetisk djupsinnig natur, skald och stor musik. vän, men tyvärr alldeles blind. 3) Som stu: dent: stadd på -en -resa från Heidelberg til Sthweiz, hade han på en åsneridt gjort eti så olyckligt fall och stött nacken mot er klipphäll, att han till följd deraf efter nåon tid förlorade synförmågan. Såsom de esta blinda var äfven Apel gladlynt, och då himlen dessutom rikligen begåfvat honon med s-timligt gods, så bar han sitt sorgligs öde-med-fattning och godt lynne. Intetfrantimmer. deltog i sällskapet, hvars äntal val upgefär lika med apostlarnes, och Mendelssohn, som satt bredvid Apel; serverade: honom med mat och dryck och gjorde äfven : öfrigt les honneurs vid soupern. Det var en den angenämaste soir6, Mendelssobn-var vid glänsande -lynne och berättade-med hänföranåe humor de roligaste äfventyr frår sina resor uti Italien och England. Jag mins ännu ett dylikt, som hände honom med Hector Berlioz i Rom. Han flanerade en dag med den romantiske fransmannen på ga. torna i den eviga staden, samtalet föll på religiösa ämnen, och Berlioz lät sin egendomliga satiriska humor i Voltaires manti spela. mot. ätskilliga helgade ting och brak Mendeissohn,: ehuru fullkomligen främmande för allt bigotteri, ledsnade. snart på parisa 3) Apel lär varit författaren till sagan om Fri skytten, som gaf Fr. Kind ävonet till hans fö Weber skrifna operalibrett.