rr InkKraktadt. Ve preussiska armeerna na egrat. Hvilken smärta och hvilken sorgt... Ulla som kunna hålla ett gevär ha nu blott mn enda pligt, den att göra sig till soldater. Må qvinnorna drifva männerna till gränsen, ych må mödrarna förbanna dem af sina söner iom ej veta att dö för fäderneslandet! Till vapen då!... Frankrike måste, utom sig af örtviflan och raseri, resa sig som en man ör att jaga bort fienden. Det är nog med ett Polen i verlden! Om vi ej veta atträdla Frankrike från denna yttersta skymf, hvartill tjenar det då att lefva och vara fransmän? Och i samma anda, yttra sig äfven alla de andra: Temps, Sidcle, Liberte, Opinion Nationale, France, Patne, Peuple Frangais, Gazette de France, Moniteur, Univers, Rappel, Reveil, Cloche, Döbats, Pablic m. fl. Om den stormiga scenen i lagstiftande kåren förliden tisdag ega vi ännu endast telegrafunderrättelser. Det är äfven ännu endast genom telegrammer vi känna ministören Olliviers afgång och ersättande med en rent bonapartistisk under grefven af Palikao och ttersta högerns bekante chef Jeröme David. nför den allmänna faran har denna. ministör, som under andra förhållanden skulle väckt en-storm af ovilja i hela landet, mottagits åtminstone med tystnad. Alla partier ha nu blott ett enda sytte, och om kårens majoritet. ej antog vensterns förslag om nedsättande af en försvarskomite, bestaende al de deputerade för Paris, ha dock de flesta af de åtgärder som utgått från Jules Favres, Picards och.deras vänners initiativ, blifvit adopterade ej. blott af kammaren, utan äfven af regeringen. — Dit höra återställandet af 1831 års lag om nåtionalgardet och inkallandet af alla vapenföra män, under 30 år, som ej redan stå i mobilgardet. I nationalgardet upptagas dock ännu endast män mellan 30 och 40 år. I kammarens session den 10 höll Gambetta under det lifligaste bifall från hela huset, ett glödande tal, hvari han uppmanade hela nationen att resa sig mot den preussiska invasionen. I samma möte beslöts med acklamation att till armen öfversända ett tacksägelsevotum med förklaring att hon gjort sig väl förtjent af fäderneslandet. Kejsarinnan, som inkommit från S:t Cload till Paris, hade ämnat -hålla -en revy pa Carouselplatsen med Paris nationalgarde, men dess chefer afstyrkte det på det bestämdaste. I en artikel. med öfverskrift Invasionen ytrar Sigele i sitt nummer för den 9 Aug.: Ioga illusioner! De nyss förflutna fjorton dagarnes lättsinne och skryt ha redan kostat oss endast allt för mycket. Fienden står på Frankrikes jord. Fäderneslandet är i fara. För att rädda det, behöfs en lugn, energisk och intelligent beslutsamhet. Man måste framför allt göra sig reda för orsakerna. tillj den olycka som drabbat oss. Våra soldater ha slagits med hjeltemod, deras vapen voro minst lika goda som fiendens. Hvarför då nederlaget, när vi kunde räkna: på segren? Enol förrädare mot fäderneslandet vore den man,l som nu skulle vilja dölja sanningen, den sorgliga, men i ögonen springande sanningen, Låtom oss taga de faktiska förhållandena litet närmare i betraktande. Den 2 Angusti besätta vi med en enda kår, Frossards, höjderna vid Saarbräcken. Bazaines kår stär! endast några kilometres derifrån. Man skulle tro att armån nu vore fullständigt koncentrerad... Misstag. Medan man öfverlemnar sig åt denna demonstration, är LAdmiraults kår ännu vid Sierck, på tvådagsmarschers afstånd, gardet är i Metz, ungefär lika långt! bort, och Canrobert med sina divisioner står på ännu längre afstånd, i Chålons: Våra trupper äro spridda, våra kårer på långt afstånd från hvarandra. Och detta midt för ögonen på en fiende, som 1866 gaf de mest. ötvertygande bevis på strategisk förmåga. Låtom oss. fortsätta denna smärtsimma skildring! Den. 4 Augusti blir divisionen Åbel: Donay, isolerad från den öfriga delen af Mac Mahons kår, krossad af en-ofantligt öfverlägsen styrka. Gör denna hårda ,stöt oss visare? Koncentrera. vi nu våra krafter? Ack, nej. Den 6 Augusti, det vill säga i går, deboucherar fienden i massa öfver Saarbräcken mot Frossards kår. Bazaines kår, eller åtminstone en del af denna kår, upprycker i linien för att understödja Frossard. De krossas under öfverväldigande massor. Hvar voro denna sorgliga dag LAdmirault, Canrobert och det kejserliga gardet? Ständigt spridda, en eller två dagsmarscher från de hjeltemodiga bataljoner, som dogo på gränsen! Samma dag, en dies nefastus i sanning! blef Mac Mahon med fem divisioner (de tre han hade qvar och sannolikt två af den 7:e kåren) i grund slagen af preussiske kronprinsen. Hvar var under denna tid general de Failly? Hvar voro hans 40,000 man, nyss lägrade mellan Bitche och Sareguemines? Ständigt på en dagsmarschs afstånd, ständigt ur stånd att vid kanondundret ila till stället. Hvems är felet? Är det kårchefernas, deras som endast verkställa mottagna order? Hvem kan väl tro det? Hvilken är då den slutsats vi kunna draga af händelserna på denna olycksaliga 6 Auusti? Franska armen har sett sin högga ygel (i Elsass) och sin center (i Forbach) slagna, krossade under ötvermakten, medan mer än 140,000 man befunono sig ur stånd att lossa ett skott. Den högra flygeln är na i reträtt på Vogeserna, öfvergifvande Elsass, den krossade .centern är utan tvifvel i fullt återtåg på Nancy, men i hvilket tillstånd! Den oförsvagade venstra flygeln är i Metz, men skild från de andra kårerna: Sådan är ställningen. Hon är allvarsam, pinsam, men hon är ej förtviflad. Hvad våra hjeltemodiga soldater saknat, vet, ser nu hvar och en. Hvem drabbar ansvaret för denna splittring af trupperna, som tillåtit fienden att krossa oss kår för kår? Det är obehöfligt att säga det. Det är klart som dagen. Fast mod derför! Vår räddning beror af oss sjelfva. Skola vi vara 1815 eller 1792 års folk? Vi måste göra vårt val? onu tydligare och skarpare än den franska tidniogen bedömer den engelska och österrikiska pressen det sätt hvarpå operationerna ledas å den franska sidan. Ha då fransmännen alldeles glömt att manövrera?y utropar Neue Freie Presse. De franska gener ralornå ha visat, att de sakna förmåga att uppfatta ett europeiskt krigs stora förhållan