STOUKHVLH den 15 Aug. Vid middagstiden i dag ha ännu inga vigtiga telegrafunderrättelser ingått från -krigsskådeplatsen. De torde emellertid icke länge låta vänta på sig. Då de tyska armeeroa med sina avantgarden nu ryckt fram till Mosellinien, kan ett vidare framryckande icke ske utan sammandrabbning, såvida man icke skulle antaga det högst osannolika, att fransmännen utan motstånd uppgåfve positionerna vid Mosel. .Preussarne torde ock vara angelägna att komma till en afgörande drabbning, innan fransmännen hinna draga till sig förstärkningar. Vi anse det ganska sannolikt att i dag, Napoleonsdagen, en större sammandrabbning börjat. P. S. På eftermiddagen mottogo vi-ett telegram från tyska sidan, enligt hvilket konungen af Preussen från Horgne eller Herny, en station på jerdivägen mellan Metz och Faulquemont, underrättar sin gemål, att det i dag verkligen. kommit till strid framför Metz. Konung Wilhelm talar om framgångar, som hans trapper skola haft, men då han derom ingenting närmare har att förmäla och då han slutar med, att han sjelf begifver sig till valplatsen, häntyder detta derpå, att striden alltjemt fortgick och varsaf-storartad betydelse. Måhända skola senare ingående teiegrammer visa, att striden vid Metz varit signal till sammandrabbning utefter-hela Mosgellinien. De senast hitkomna Paris-tidningarne ge ett troget uttryck åt den omätliga, med harm blandade smärta, som bemäktigade sig den franska hufvudstadens befolkning vid första underrättelsen om slagen vid Wörth och Saarbräcken. Sångerna,, säger Siegcle, ha tystnat, Paris är i jäsning, Paris har feber. I quartier du Temple, i Menilmontant som i Faabourg Saint-Antoine, äro alla i rörelse. Man ropar på vapen. Gevär!... Mot fienden!s Öch på bulevarden är det en verklig extas, ej extasen från i går, då man trodde på en seger, utan den extas, som farans närnet frambriogar hos ett folk hvilket är ömtåligt om sin värdighet. Från Porte SaintDenis ända till La Madeleine, Place de la Concorde och på Place Vendöme är det ej en folkmassa, utan en mennisko-ocean. Och i dessa täta massor blott: ex enda tanke: Fäderneslandet i fara! Man frågar sig hvarför gardet ej anfallit, man frågar huru det kommer till att general Abel Douay blifvit lemnad i sticket, hura man kan förlora bataljer med män, af hvilka 9500 i öfver fyra timmar hållit stånd mot 35,000. Man ber oss vara lugna, utropar en annan. Huru! Fraokrikes öde hänger måhända på en enda drabbning, och man ber oss vara lugna.v Hela pressen, utan afseende på politisk färg, iakttager en beundransvärd hållning. Alla tidningar uppmana till fasthet och beslutsamhet. De fordra att alla stridbara män skola beväpnas och kastas mot fienden. Ingen byråkrati, ingen slentrian!s utropar sjelfva Paul de Cassagnac i Pays; infören oss i rullorna, tagen alla män från 18 till 40 år, gifven dem gevär, och så mot fienden! Och i Soir heter det: Det är ej proklamationer folket fordrar, det är gevär. Man måste be väpna nationen, i Paris, i departementerna, öfverallt. Man mäste öppna arsenalerna, uttaga vapnen och utdela dem åt alla -vapenföra män. — Vi måste redan i afton veta, att alla väpnade medborgare äro stälda under befäl och högsta: ansvar af en erfaren militärchef, som. får si; uppdraget att bilda en reserv-armå, att skynda den till hjelp som nu kämpar mot fienden. Må denne chef blifva antingen general Chamgarnier: eller general Trochu, efter denallmänna rösten begär dem, hvilkendera som helst!,,, Men må detta sko inom tjugnfyra