Aftonbladet – 12 augusti 1870, sida 3

kad nrigheter. Att lata den franska besättningei qvarstanna i Rom kunde föranleda ett för bund mellan Italien och Preussen, och at taga bort henne kunde lätt stöta den katol ska befolkningen i Frankrike: Antagande af den nya dogmen om påfvens ofelbarhe kom derför mycket väl till pass för franske regeringen; ty denna. händelse har hos ar el icke ringa del af franska presterskapet afkylt s åtminstone tillsvidare, hänförelsen för Rom oct : I sålunda gjort det lättare för regeringen at! -j komma öfverens med Italien. Aunnu lyckligare bar franska diplomatier varit i Spanien, och hon har med stor skicklighet förstått att drifva Preussen ur er I högst fördelaktig ställning. De stora stater. na afgöra sjelfva sitt öde i fråga om deinre I förhållandena; de afsätta och tillsätta dynaI stier efter eget behag, och till och med om det står skrifvet i en traktat att den eller den dynastien skall vara utesluten från regeringen så länge verlden står, så Jåter man Jen sådansbestämning vara en död bokstaf, Jom en stor stats vilja går i motsatt riktning. Med småstater och stater af andra ordningen förhåller det sig helt annorlunda. Deras sjelf I ständighet och oberoende äro visserligen fullständigt erkända i teorien, men det underförstås i tysthet, att. hon i verkligheten är begränsad. af de stora staternas och isynnerhet de stora grannstaternas vilja och intressen. Hvilken våldsam strid mellan franska och engelska. diplomatien föramledde icke på sin tid frågan om den olyckliga:spanska drottningens giftermål! Guizotville naturligtvis lemna henne fritt val, men uppställde på franska regeringens vägnar den fordran, att hon endast fick välja en bourbon, och lyckades genomdrifva sin vilja. Att en prins af. Hohenzollern. uppställdes . som kandidat till spanskatroneny utan någon öfverenskommelse med Frankrike; var derföre ett åsidosättande af gällande diplomatiska konsiderationer. Det är emellertid ytterst obebagligt för de mindre:staterna attfinna sig i ett sådant beroende, och -efter. de många fruktlösa och: förödwjunkandesförsöken att få en konung, måste det vara kränkande för det stolta spanska folket att i en sådan fråga vara nödsakadt att böja sig för sin mäktige grannes: vilja. Om -derföre Preussen fasthål. lit prinsens af Hohenzollern kandidatur, kan det väl knappast vara tvifvelaktigt, att det skulle hafva lyckats sätta den spanska nationalkänslan i rörelse och draga in Spanien med i striden... Härigenom skulle . betydliga franska stridskrafter hafva blifvit-bundna vid Pyreneerna, och denna fördel skulle utan tvifvel hafva vida öfvervägt olägenheterna af en mindre. god diplomatisk ställning till de andra stormakterna, Att omintetgöra prinsens af Hohenzollern kandidatur och det oaktadt bibehålla ett så godt förhållande till Spanien, att det till och med är fråga om en spansk allians — detta är ett diplomatiskt mästerstycke, hvars tråd historien en gång skall utreda... Det förtjenstfulla i denna bedrift försvagas icke: derat; att Bismarck möjligtvis icke-bar någon del i uppgifvandet af prinsens af Hohenzollern kandidatur. Mindre lyckligt för Frankrike är deremot afslöjandet af förhandlingarna mellan det och Preussen om påtänkta territoriala utvidgningar... Om än Bismarck dikterat :och Benedetti skrifvit itrågavarande aktstycke, så skulle vi för den sistnämndes skull hafva önskat att förhållandet varit omvändt. Det är icke försigtigt att lemna i en Bismarcks band ett sådant aktstycke i egen handskrift om än utan underskrift. Hvad sjelfva förhandliogarna beträffar, måste helt naturligt hvarje undersåte i-en liten stat af dem känna sig smärtsamt berörd, om de också endast bekräftade förutsättningar, till hvilka man måste komma: genom att betrakta det europeiska rättstillståndet. Att Preussen skulle vara främmande. för tankegången i detta aktstycke, är alldeles oantagligt. En oskyldig flicka mottager icke en fullständigt utarbetad enleveringsplan. I det Bismarck vill afslöja Frankrike; afslöjar han sig sjelf. Icke destomindre synes han verkligen i England hafva lyckats göra ett visst intryck. och väcka : misstroende i fråga om Frankrikes afsigter.. Denna stämning , är partisk. och orättvis. England har med största lugn och kallblodighet sett på, att Preussen, ätit upp den ena lilla. staten efter den andra. Att stamlandet för dess konungahus på detta sätt gått-under; har icke bragt det ur fattningen. Att det danska Slesvig skälfvande hänger mellan Tysklånds tänder, väcker icke dess medkänsla. Detta är alltsammans bedrifter, utförda af dess. goda vän, Preussen, och det duger icke att. vid deras bedömande lemna rum för sådana begrepp som mensklighet, rättvisa m. m. Men icke förr börjar det vattnas i munnen på Frankrike vid åsynen af detta preussiska fråsseri förr än England börjar -tala om traktater och rättvisa och mindre staters-.oberoende m. m. Detta är icke billigt. Man unnar Preussen hvad man missunonar Frankrike. Att Prenssen tvärtemot .pragfredens bestämmelser behåller det danska Slesvig — detta är i sin ordning; men att en tanke på Belgiens förvärfvande uppstiger hos Frankrike — detta är okristligt. Och likväl är det en stor skilnad mellan fransk och preussisk eröfring. Viäro öfvertygade om, att den fränske kejsaren, som at de tyska tidningarna nu så smakfallt endast kallas Louis Napoleon, icke skullej ipförlifva Belgien: med Frankrike utan attl låta det belgiska folket rösta öfver frågan. ! Månne Preussen skulle hafva mod att förfara på detta sätt? Vi hafva sett, att det icke vågat låta en omröstning försiggå i det danska Slesvig, emedan det var öfvertygadt om, att. utgången af en sådan omröstning icke skulle vara :tvifvelaktig. Månne det skulle våga att låta omröstning ske i Holstein, i Hannover? Det är en konst, som är fransmännen egen, ätt eröfra ett land så, att invånarne icke önska byta om herrar, Hvad oss beträffar, synes föröfrigt ingen förändriog hafva skett i situationen. Förhållandena äro emellertid så spända och ho. tande, och så stora stridskrafter äro i röelse vid våra gränser och i våra farvatten, att det skulle vara oförstånd om regeringen icke gjorde afseende derpå och genom sina militäriska åtgärder trädde i de andra neutrala makternas fotspår. Till och med Norge och Sverige, som likväl stå något aflägsnare från striden än vi, måste utan tvifvel redan nu j låta nåverka sig af den möjligheten. att etri. UND TT OF