Aftonbladet – 12 augusti 1870, sida 2

Sc UlvcLlalv VECKIAr UL endast ac Ppreussiska fanorna och att det gifver förbundet en författning, som är mindre liberal än någon annan konstitution i de tyska länderna. E. exc. svarade derpå, att allt detta var sannt och att det förpreusningsbegär, som utmärker konung Wilhelms regering, är beklagansvärdt, men att e. exc. ej hade makt att göra om hvad konungen och det storpreussiska partiet tillställt. På tal om Österrike sade jag, att denna makt måhända dock skulle göra Ungern sådana. eftergifter, att de kunde motsvara landets önskningar. E. exc.,svarade, att ni tviflade derpå, och tillade: Österrike arbetar alltid för Preussen, Tänk blott på fördraget i Gastein samt det i Nikolsburg: Österrike lemnade sina bundsförvandter i sticket och gaf mig tillfälle att afsluta ett förhund med er. Var öfvertygad, att om de österrikiska koncessionerna icke skulle tillfredsställa Ungern, skall jag göra allt för att-bjelpa ert fädernesland. att tillkämpa sig fullt oberoende, och jag skall till och med: gynna Ungerns utvidgning mot orienten. Jag tog mig friheten att svara e. exo. härpå, att Ungern icke hyser något-eröfTögsbogäm men att det för sin säkerhet behöfver Polens återupprättelse, hvarigenom äfven godtgörelse skulle gifvas detta ädla land från Preussens sida. E. exc. svarade derpå, att Preussen vore beredvilligt att göra mycket för Ungern och länderna vid nedre Donau, men om Polen kunde det ej bli fråga, emedan Preussen ej kunde undvara Rysslands vänskap. EE. exe, kom under samta-s lets lopp att tala om de franska tidningarnes häftighet, hvaröfver ni beklagade er, och tillade: Med Frankrike vill jag lefva i vänskap och alldeles icke ha något krig med frånsmännen. — Kejsar Napoleon ha vi hufvudsakligen att tacka för våra vapens framgång år 1866. Kejsaren har genom sin neutralitet och sitt lojala uppförande, för hvilket han icke begärde någon ersättning; underlättat vår krigsplan; derföre är jag också beredd att understöda Frankrike i allt. Men här i Berlin måste man handla försigtigt, emedan man ej får göra vår konung misstrogen. Men skulle kejsaren skriftligen uttala någon: önskan, så es jag mig att inom några månader sätta den i verket. Skulle han t. ex. vilja införlifva Luxembourg, så behöfver han blott skapa ett franskt parti derstädes, som önskar föreningen med Frankrike. Jag skall icke en gång undersöka, om verkligen. befolkvger majoritet önskar denna föreningjutan skall stillatigande hålla den fullbordade saken för god: Hvad Belgien angår, så har jag ofta sagt och upprepar ännu en gång, att kejsar Napoleon bör taga Belgien, och skulle någon regering taga illa vid sig deröfver, så skola vi fälla våra bajonetter mot henne. E. exe. vet, att jag upprepade dessa ord för kejsar Napoleon, emedan jag skrifvit derom till er under den adress, som e. exc. egenhändigt införde i min annotationsbok, Hvilken jag sorgfälligt förvarar: I detta mitt bref gjorde jag e. exc. uppmärksam på, att om Preussen ville ha vänner i Frankrike, borde det genom sitt uppförande bevisa, att syftemålet för dess politik -är ett fritt Tyskland och icke preussisk, militärism. De bg söm som Österrike gjorde Ungern, voro betydliga; den stora majoriteten antog dem med. glädje, och när jag. sjelf efter en 20-årig landsförvisning återsåg mitt fädernesland i midten af September, öfvertygade jag mig, att den stora majoriteten. af ungrarne var uppriktigt försonad med sin monark; Kort derpå begaf jag mig till Konstantinopel och derifrån till Belgrad. I denna sistnämnda stad träffade jag hos Italiens konsul chevalier Slovasso den preussiske konsuln: herr Lobareau och den serbiska senatens president herr Marinovic. Ett politiskt samtal fördes. Derunder yttrade den preussiske konsuln, vändande sig till herr Marinovie, att Serbien borde kraftigt rusta för att vid första gynnsamma tillfälle gå öfver Donau och Save, taga Kroatien, Bacska och Banatet och komma till hjelp åt preussarne, som skulle öfver Böhmen rycka an mot Wien, under det att ryssarne å andra sidan frambröto. Jag för min del anmärkte till herr Lobareau, att hans: ord gåfvo mycket att tärka på, och att det såg ut, som om man sedan 1866 hade grundligt förändrat krigsprogrammet; Den preussiske konsuln sökte väl nu vifva sina ord en annan tolkning, men trassade alltmer och mer in sig. När jag befann mig, ensam med: den serbiska senatens president, försäkrade herr Marinovic mig, att Serbien aldrig af preussiska uppviglingar skulle åta förleda sig till såvågade. företag, isynnerhet som serberne voro mycket angelägna om att förbli vänner med ungrarne. Jag anmärkte derpå, att båda ländernas, Ungerns och-Serbiens, intresse kräfde, att de örbli i den största harmoni, samt att jag nåste välsigna den lyckliga slump, som nyss ör mig afslöjat en del af de preussiska plaerna, hvilka voro egnade att grundligt bota nig för alla mina preussiska sympatier. fter återkomsten från orienten berättade ag i Okt. 1867 för några vänner och landsnän denna händelse, hvilken jag efter min ana infört-bland mina: snteckningar: Jag -hade ej för -afsigt att. tala -om allt letta för allmänheten;-men . då jag ser, att ; exc. söker genom upplysningar; som utgått rån er, och. isynnerhet (genom offentliggöandet af det Benedettiska fördraget framtälla er för-verlden såsom oskyldig, anser ag det vara ärligt krig, då jag skickar dessa må påminnelser till e. exe. förmedslst samma ffentlighet, som e. exc. vädjat till. Ungern önskar varmt att få se Tyskland ritt och stort, men Ungern skall icke låta ilseleda sig af Preussen, Rysslandsförtroge vän. Vid första hotelse skola ungrarne, ksom på farans dag under: Maria -Teresia, amla sig omkring sin monark för att förvara fäderneslandet. Konungen afreste i dag med snälltåget Il Töreboda, derifrån resan fortsättes med ngbåt till Carlsborg. H. M:t åtföljes på san af krigsministern statsrådet Abelin och ajoren Nordlandar samt uppvaktas af adYEN RR FÖRT SE TR LÄN EN