Aftonbladet – 11 augusti 1870, sida 2

yore bäst, och kan ville helt lugnt hålla ut er. Vi måste gå tillbaka några år för att komma till gladare momenter i Mendelssohna efnad. Det var vid det tillfället, då H. W., Erost, den berömde violinvirtuosen, för första sången besökte Berlin och gaf en konsertserie på den gamla Königstädter-teatern. Mendelsshon var nära befryndad med Ernst ch plägade besöka honom i klädlogen der han mellan sina nummer uppehöll sig. Vid Mt sådant tillfälle beklagade sig Ernst öfver sin accompagnatör som ofelbart skulle förlerfva hans nästa nummer, hvarpå Mendelssohn genast erbjöd sig att öfvertaga accompagnementet. Ernst öfverraskades på det nögsta af denna älskvärdhet och ville afböja inbudet, då han ej kunde anmoda en konst. vär af Mendelssohns rang att på en sekunlär teater vid öppen scen accompagnera en ranlig solopjes. Men Mendelssohn svarade utt hvar Ernst uppträdde, der kunde han ock n gång gå med, helst då ban händelsevis ar klädd i frack. Jag befann mig samma amma afton med en bekant från Leipzig uti n parkettloge som gränsade intill den öfveryllda parterren. Ridån går upp, Erost träer fram och bugar sig. Straxt efter hoom kilar Mendelssohn in ur en kuliss och ätter sig raskt till flygeln, Vi, jemte flera ärvarande som kände henom, vågade knappt ro våra ögon, ty naturligtvis var denne höge ccompagnatör icke annonserad, Stycketa en bekanta elegien af Ernst, gick sin gäng, ch under några takter söm pianot hade enmt, frågade oss en man i parterren som RN a a vi kände herrn vid klan ret, hvem Ernsts acoompapgnatör kunde vara ste är on visa Pulix Merit. 0) orts,