Aftonbladet – 11 augusti 1870, sida 2

RR thovens nionde symfoni, som icke hvar tionde menniska kunde begripa. En af de stora musikfesternas underkunniga beskyddare, en herre af den mest exklusiva engelska societeten, frågade mad. Malibran, sedan hon på en repetition i Manchester fallit i vanmakt och måst åderlåtas, om hon icke on ville sjunga vidare, Fror på jag är en boxaref svärade sängerskan. Hon sjöng för öfrigt ej mer i sin lefnad, utan afled i Manchester. Nau förstår bi, slöt Mendelssohn sina meddelanden, att det i längden blefve omöjligt att existera i ett sådant land bland sådane menpiskor, såvida man inte eger Händels gudomligt imposanta grofhet, hvarmed han skrämde sjelfva kungen af Enogland. På kände ej någon dithörande anekdot, oc endelssohn berättade att konung Georg II en gång med de kungliga barnen och hela hofvet bivistade en af Händel gifven kyrkokonsert, då barnen under ett pianoställe böran prata temligen högt, Meg förskräckelse arseblef kungen de förkrossande blickar, som den väldige musikern slungade till hofplatgerna, Tyst, tyst, barn, för Guds skull! Händel är redah färdig att snäsa åt oss! sade monarken och skådade andäktigt upp till konstnären ). Men, pm London inte anstod er, hvarför valde vi ej Paris, i stället för att återgå till Leipzig? ) Det hade nemligen förut händt under en repetition i kyrkan, den drottningen med sin hoftat bivistade, att Händel, då Nu arga ögonkast ej ville hjelpa, knackade till och med thordönsstämma förkunnade de sladdrande hofdamerna sin vrede. Drottningen tog sig detta ad notam och då hon af mästarens förtörnade blickar märkte att ett oväder var i antågande, afvände hon i tid detsamma, med de varnande orden; aT. st, mina dömer! Händel blir ond hr yst, tyst, mina damer! H :