Aftonbladet – 10 augusti 1870, sida 2

vid operan ville han tillsvidare icke heller uppträda, emedan operans dåvsrande personal ej tillfredsställde -honom. — F sistnämnde hänseende anmärkte jeg att han såsom Spontinis förste efterträdare ju vore befogad till att vid k. operan anställa . sådana säångförmågor som han fann tilltredsställande, och bad honom icke låta Meyerbeer i detta fall gå honom i förväg med förslag till konungen. På detta råd ingick han iså måtto att han förklarade sig ämna träda i -underhandling med -generalintendenten rörande operapersonalens kompletterande. -:Men. det var redan för sent, ty Meyerbeer, finare diplomat och mera praktisk än Mendelssobn, och hvilken ej heller fann sig belåten med den tillgängliga personalen för Hugenotternas besättning, hade för de första föreställningarne af sitt verk redan verkställt några extra-engagementer, dem konungen redan beviljat. Nu återstod för Mendelssohn endast en utväg, så framt. han ville fasthålla sin ställning i Berlin, nemligen att fatta batonen och dirigerå alla dåvarande. repertoiroperor. Då han såsom kapellmästare stod afgjordt högre än hans berömde medtäflare, så skulle denne i detta hänseende knappast velat konkorrera med honom.. Meyerbeer -förstod;sig förträffligt på inöfvandet, om han; fick gifva sig tid och hålla så många repetitioner han ville. Han var de subtilaste nyansernäs; den finaste vokalsmakens man; men för att utbilda sig till en-praktisk dirigent hade han saknat tid och tillfälle, Han blef lätt rädd samt egde ringa sinneshärvaro och praktisk routin.. Mendelssohn deremot var en född och dertill fullkomligt utbildad dirigent; men icke dessmindre afstod han batonen åt Meyerbeer ooh återvände till Leipzig för att ånyo öfvertaga leden af, Gewandhaos-konsörterna, Men här hade stämningen förändrat sig,