Aftonbladet – 9 augusti 1870, sida 2

ERIGCE Någon utförligare rapport om den första af de af tyskarne vunna framgångarne, nemligen i träffningen vid Wissembourg föreligger icke ännu, men vi finna i senast hitkomna tyska blad några uppgifter om de stridskrafter, som vid detta tilfälle, enligt den tyska uppfattningen, stodo. emot hvars andra. Divisionen Douay, hvilken hör till marskalk Mac Mahous armekår (högqvarteret Strassburg) hade, heter det i den berättelse vi citera, tagit posto vid Wissembourg och på det närbelägna Gaisbergets Denna divis sion är sammansatt af delar af den fordna 7 militärdivisionen och trupper från Algier och Besancon och har två brigader: 1 brigaden, general Montmarie, 50 och 78 linieiofanteriregementet, 10 jägarbataljonen; 2brigaden: general Pellte, I zuavregementet, 1 algeriska tiraljörregementet. De franska bataljonernag styrka är i närvarande stund icke så noga känd. Går den till 800 man, så skulle divisionens styrka, specialvapnen inberäknade, uppgå till vidpass 12,000 man. På tyska sidan voro trupper af 5 och 11 nordtyska armekåren (Posen-Niederschlesien och Hessen-Nassau) och af 2 bayerska armekårer i striden. Det svåraste arbetet tillföll kuogliga grenadierregementet (n:r 7, Liegvitz-Hirschberg) och 58 regementet (Glogau-Freistadt) som lidit svåra förlaster. Båda höra till 5 noråtyska armekåren. Befälhafvaren för denna armekår, general von Kircbbach, erhöll ett skrubbsår. Fiendens fullständiga nederlag framgår deraf, att 800 icke sårade fångar (jemför de nyare depescherna från Maiovz och Mäinchen) bland hvilka 18 officerare, blefvo lemnade på platsen. Divisionen synes derefter hafva råkat i fullkomlig upplösning. Dessutom togos tältlägret och en kanon. Om den fallne befälhafvaren för denna 2 iofanteridivision meddela vi efter Kriegszeitang följande: General Carl Abel Douay, broder tiil Felix Dousy, som kommenderar 7 armekåron, var född år 1809. Han var år 1844 -bataljonschef i 9 linieregementet, men förde på ett berömligt sätt befälet för en jägarbataljon vid Sidi Brahim i Algier. År 1855 utmärkte han sig såsom öfverste för andra gardesvoltigörregementet vid anfallet på Malakoff och blet till följd deraf brigadgeneral. Såsom sådan kämpade han i Solferinoslaget med glans vid Medole, en by hvilkens enskilda bus han måste eröfra, det ena efter det andra. år 1866 blef han divisionsgeneral och stod som sädan hittills i Besangou. År 1869 antörtroddes honom inspektionen öfver skolan i S:t Cyr. Om den flera gånger med olika variationer omtörmälda förta fäktningen vid Saarbräcken, då tyskarne drogo sig tillbaka derifrån, meddelas nu i tyska blad följande officiella berättelse: De trån armen inlupna detaljer rörande fäktningen vid Saarbröcken lyda som följer: Oaktadt en betydande artillerield qvarstodo våra förposter i sin ställning tills motståndaren fullständigt utvecklat sin styrka; först då denne formerat tre divisioner och ryckte framåt, utrymde den svaga preussiska förpostafdelningen staden och intog straxt norr om densamma en ny afvaktande ställning. Förlusten på denna sidan I denna förpostfäktning är 2 officerare och 70 man, och detta trors ch2ssepotsgevär, kulsprutor och ett talvikt artilleri. Fienden synes ha lidit betydliga förluster. — Samma dag, den 2 Augusti, gick fionden vid Reiheim, öster om Saargemiänd, med en stark kolonn öfver gränsen och öppnade mot de minsta tyska patruller en häftig tiraljörseld från hela kompanier, hvarvid blott en häst erhöll ett skrubbsår; före nattens inbrott drog sig fienden åter tillbaka. Vära trupper i alla dessa små fäktningar herrliga. För att göra sig en klar föreställning om händelserna på krigsteatern den 5 och 6, bör man erinra sig, hvilken de båda srmåernas appställning var, innan dessa drabbvingar före.