Aftonbladet – 8 augusti 1870, sida 3

I I det svårt att fälla något omdöme om striI dens egentliga betydelse. Af den preussiska I bulletiven visar det sig såsom otvifyvelaktigt, latt tyskarnes venstra flygelarmö (sydarmen) under kronprinsens befäl med stor öfvermakt anföll de midt emot stående fransmänneu. II depeschen uppgifvas såsom deltagare i striden regemwenten af tre armekårer, nemligen den 5:te preussiska kåren (från provinIsen Posen under general Steinmetz) den 11 I preussiska (från Kurhessen och Nassau) och den 2:dra baierska armekåren under general Kirchbach. (Den i lag bestämda storleken af en armekår är 35,000 till 40,000 man; de nämnda tre armåkårerna representera således en styrka af minst 110,000 man). Det I uppgifves väl icke i telegrammet, huru många regementen af hvarje kår, som voro i elden, men redan den omständigheten att särskilda trupper från alla tre armåkårerna deltogo i istriden mot general Douays division, bevisar, att derna måste ha stridt tappert mot en öfverlägsen styrka. Härtill kommer dessutom, att man af berättelsen om förlusten på preussiska sidan får veta, att äfven konungens grenpadierer,, d. v. s. en delaf gardestrupperna, hvilka höra till kronprinsens armå, voro i elden. Segern kallas blodig, och det anmärkes, att flera regementen lidit betydligt. Under det man således af de preussiska uppgifterna ledes till den slutsatsen, att kronprinsen anföll med hela sin styrka, måste å den franska sidan general Douays division ensam upptaga striden. Det anmärkes i en fransk berättelse i Agence Havas, att mitraillensen för första gången begagnades vid anfallet mot Saarbräcken, och att den gjorde en utomordentlig verkan. I de preussiska tidningarna talas det om 23 kanoner, som fransmännen vid nämnda tillfälle skulle ha fört i elden. Huro härmed än förhåller sig, kan det tagas för afgjordt, att artilleriet kommer att spela en framstående roll under kriget. I en korrespondens från Dinkirchen till en engelsk tidning berättades det redan den 23 Juli, att artilleriet var det vapen, som på kejsarens särskilda befallning hade blifvit först mobiliseradt, och att den 22 Juli 12 fullständiga artilleriregementen med inalles 1152 kanoner stodo i trakten af Metz och Nancy fullständigt utrustade och färdiga till anfall. Krigsministern Leboeuf, som sjelf är artillerigeneral, har egnat sitt favoritvapen en synnerlig uppmärksamhet, och kejsaren delar åsigten, att drabbningarnes utgång mest skall bero på det rätta användandet af kanonerna. Berättelser, som ingått till franska tidningar från krigsskådeplatsen, bekräfta de förhoppniogar man haft till chassepotgevärets precision och utomordentliga träffsäkerhet. Så berättas det i ett bref från Forbach om ett fall, då en fransk korporal sköt på en tysk patrull på ett afstånd af 1650 å 1800 alnar och träffade den soldat på hvilken ban sigtat. Det berättas äfven om en fransk skildtvakt, att han på nästan lika stort afstånd sköt på en liten fiendtlig hop och fällde tre man, den ene efter den andre, hvarpå de öfriga togo till flykten, efter att ha försökt svara med sina tändnålsgevär, hvilkas kulor dock icke nådde fram till fransmännen. Enligt eo korrespondens från Metz til Indep. Belge skola de der befintliga mitrailleuserna, hvilka kunna afskjuta 420 skott i minuten, vara försedda med exploderande kulor, och en fabrik för förfärdigande af sådana kulor skall finnas i Bas-Meudon, nära bron vid Auteuil. De gjorda experimenten hafva alla skett med chassepotkulor. Man kan förfärdiga exploderande kulor för alla vapen till och med för revolvers. Franska krigsministeren har gifvit order att bilda tre nya turcosregementen i Algeriet. De rekryteras för det mesta bland kabylerna och äro kände såsom utmärkte skyttar och ytterst tappre, men något vilda krigare. Om deras sätt att strida berättas, att de ofta oväntadt gripa till flykten för att lika plötsligt vända om och med vildt tjut anfalla på nytt. eller att de, vär fienden förföljer dem, kasta sig ned och förbli liggande såsom döde, men resa sig igen, när han stormat förbi, och börja skjuta bakifrån. I Strassburg hade redan den 26 ett turcosregemente inträffat. På vägen från Afrika mottogos de med stor entusiasm i Marseille och trakterades rikligt med mat och dryck af den dervarande damkomiten. De gåtvo sin tacksamhet tillkänna genom att oupphörligt utropa: Bono Marseille! De tyska tidningarne påstå, att turcosafdelningar redan flere gånger gått öfver gränsen och plundrat i Rhepbaiern. Utom turcos värfvas äfven negrer i Algeriet till spahisregementen. Kölnvische Zeitung säger: Grymhet och bestialitet äro deras utmärkande egenskaper., Enligt korrespondenser till tyska tidningar tyckes den franska generalstaben förutsätta träffningarne komma att blifva mycket blodiga. Ensamt från Metz hafva 40,000 sängar reqvirerats, för att användas ifälthospitalen i stadens närhet. Den uti träffningen vid Wissembourg fallne general Douay var 54 år gammal och chef för de algieriska trupperna. Han hade deltagit i Krimkriget och det italienska kriget, under hvilket senare han i slaget vid Solferino med stor utmärkelse förde högra flygeln. Som divisionsgeneral deltog han i expeditionen till Mexiko och har sedermera ledt skjutöfningarnpe vid Chålonos. Enligt ett telegram till Wientidningar fruktar man i Berlin, att franska Östersjöflottan skall försöka en landstigning vid den mecklenburgska -kusten antingen vid Wismar eller Warnemiände. En mängd arbetare äro ditskickade för att uppkasta skansar och strandbatterier. Svårt artilleri från Krupps fabrik har atgått dit. Preussiska pansarskeppet Arminius har den 2 dennes lyckligt inlupit i Elbemynningen, förföljt af ett eller flere franska krigsskepp. En stor mängd tyska handelsskepp utrustas med kanoner, för att deltaga i kustförsvaret. De kommenderas af kofferdisaptener. I Dapzig och andra hamnar nedläggas torpedos och spärras segelleden med stenfyllda -skeppsskrof. Strandbatterier uppkastas på alla hotade punkter. Den franska Östersjöeskaderns hutvudstyrka väntas först den 10 till sin operationsplats. 14 större ångare, befraktade af franska regeringen och lastade med stenkol för Östersjöflottan, lågo den 4 dennes i Kjögebugten. Af On