Aftonbladet – 5 augusti 1870, sida 3

Freie Presse, uppställas tre armter och likaledes tre till försvar för vestra gränsen vid Rhein. Med afseende på talförhållandet gruppera sig stridskrafterna sålunda: Vid aedra Odern under storhertigen af Mecklenburg till skyddande af Berlin 2 liniearmökårer och 5 landtvärnsdivisioner, tillsammans 108,000 man. Vid nedre Elben under Vogel v. Falkenstein 1liniearmekår och 3 landtvärnsdivisioner, eller 58,000 man. Vid öfre Ems, under Herwarth v. Bitterfeld, likaledes I liviearmåkår och 3 landtvärnsdivisioner, eller 58,000 man. Vid Rhein skola närmast Köln, under Steinmetz, stå 2 armekårer och 2 landtvärnsdivisioner — 80,000 man, vid Rheinmynningen 6 armekårer, under prins Friedrich Carl, således 180,000 man, och slutligen vid öfre Rhein kronprinsen med 2 preussiska kårer och sydtyska trupperna, tillsamman 166,000 man. Ar denna fördelnin g riktig, anmärker Neue Freie Presse, så bekräftar den sanningen i vår förr uttalade åsigt, att benägenheten för att bortgifva många stora kommandon och skydda allt har förledt preussiska krigsadministrationen. till en oproportionerligt stor splittring af disponibla stridskrafter. Betraktar man ofvannämnda siffror, så ser man, att den ståtliga 650,000 man starka hären knappast är i stånd att koncentrera 200,000 man på en punkt. Blifver nu en af de vid Rhein stående armåerna angripen af fransmännens öfvermakt, så är det ej omöjligt, att den blir slagen, innan en annan truppkår kan komma den till bistånd. Fransmännen kunna lätt uppträda med öfvermakt emot en af preussiska armöerna, då de långt lättare och skyndsammare kunna koncentrera sig än deras motståndare. Afståndet mellan de båda slutpunkterna för franska härens ställning, Thionville och Belfort, är på den kortaste banlinien knappast 30 mil, medan slutpunkterna för preussiska uppställningen ligga omkring dubbelt så långt från hvarandra. Neue Freie Presse råder slutligen! preussarne att koncentrera sina stridskrafter i närheten af Mainz mynning, så mycket mera som fransmännen redan till den grad hafva samlat truppmassor mellan Metz och Strassburg, att man har allt skäl att vänta ett anfall i riktningen af Pfelz och Mainz. Vice-amiral Jachmann lär vara utnämnd till chef för preussiska Nordsjöeskadern och contreamiral Heldt till befälhatvare öfver preussiska Östersjöflottan. Tidningen La France har att förtälja, att flera tusen araber, hvilka anmält sig såsom frivilliga i kriget, inom kort skola ankomma till Marseille och genast begifva sig till krigsskådeplatsen. Triester Zeitung tror sig veta, atti Italien ordres blifvit utfärdade att upprätta tre stående läger: vid Verona under general Pianelli, vid Capua under general Pettinengo och vid Kyrkostatens gräns under general Cadorna. Efter Berlingske Tidende meddela vi följande öfversigt af Frankrikes gränstästningar: Vid innevarande års början räknade Frankrike 181 fästningar, -befästade läger och fasta platser. Af detta antal voro I17 egentliga l fästningar och af dessa åter 7, nemligen: Toulon, Brest, Cherbourg, Lille, Gravelines, Metz och Strassburg fästningar af första rangen, och 10 andra, nemligen Meziores, Givet, . Charlemont, Thionville, Besangon, Perpignan, !. Bayonne, Rochefort, Valenciennes och Calais : fästningar af andra rang. Från Engelska : kanalen till Maasfloden betäcka 24 fästningar den franska gränsen, af hvilka Boulogne, : Gravelines, Lille och Valenciennes äro del. betydligaste. Emellan Maasfloden och Rhein J 4 i 4 ligger en dubbel rad af fästningar, nemligen 6 i främsta och 8 i innersta raden. Fästningarne Charlemont, Givet, Mezieres, Sedan, ; Metz och Thionville äro de vigtigaste af dem. Emellan Rhein och Jurabergen försvaras dej: franska gränserna af 11 fästningar, hvaribland Strassburg, Belfort, Schlettstadt och Besancon. Den sydöstra gränsen mot Alperna räknar 16, södra gränsen 18, vestra gränsen mot Atlantiska oceanen 14, norra gränsen längs Engelska kanalen 9 fästningar. : De mest bekanta af sistnämnda halfkrets atl fästningar äro: Briangon, Toulon, Antibes, Perpignan, Bayonne, Rochefort, 1a Rochelle, lOrient, Brest, S:t Malo, Cherbourg ochl Havre. I det inre af Frankrike ligger dessutom en rad fästningar och befästade platser, af hvilka isynnerhet Paris med sina detacherade forter, Lyon med sitt befästade läger och det till en del befästade öfningslägret vid Chålons förtjena att nämnas, Frankrikes största militärstation, Paris, innanför hvars murar och närliggande städer i fredstid garnisonera öfver 60,000 man, står genom jernbanor i förbindelse med hela detta fästningssystem. Dessa jernbanlinier utgöra äfven förevingslänken mellan nästan alla Frankrikes gränasfästningar och bidraga derigenom till att styrka försvarskraften, men underlätta visserligen äfven efter fästningarnes fall fiendtliga armters framträngande till hufvudstaden. Af de nordoch östfranska fästningarne förtjena isynnerhet att närmare omtalas: Cherbourg, som mot landsidan försvaras af en med bastioner försedd vall, medan dess berömda krigshamn, som är utsprängd i klipporna, och som kan rymma 50 linieskepp, är omgifven af en särskild vall med framförliggande grafvar. Krigshamnens ypperliga redd, som tillstänges af en 10,300 fot lång, ofvantill 90 fot, nedantill 235 fot bred tördämning af granitblock, försvaras af 5 forter samt ett sjöbatteri. Lille, fästning af första rang, vid franska nordbanans vigtigaste ändpunkt, har n stark vall med verk utan kassematter samt ett citadell med 5 bastioner. Under franska revolutionen företogo österrikarne år 1792 förlgäfves ett angrepp mot denna fästning; unIder den sista europeiska koalitionen mot Na poleon åtnöjde sig de allierade med att uppI ställa en observationskår mot Lille. Valenciennes, beläget vid Yoneiletlodens utTopp i Schelde, har en vall med 11 bastioIner och ett citadell. Framför courtinerna Tligga raveliner och ett större antal redouter. T Åren 1794 och 1815 belägrades Valenciennes Toch höll sig tåppert i flera månader. ) Charlemont, i åepartementet Ardennerna, ligger på ett 200 fot högt berg, som sluttar Ibrant ned mot 3:ne sidor, är försedd med I murar, vallar. 9 bastioner 60. 8. v. Denra