— lEn märklig strandning. Enligt bref från Luleå har norska skonerten Andrea, hemma i Kristiania, på väg från Luleå till Frazersburgh i Skotland med trälast, den 22 Juli, kl. !, 12 på dagen, under öppen och frisk nordlig vind med klar luft, törnat på Nygruadet, beläget 0,7 minuter norr om Stor-Rebben. Fartyget, som samma dag på morgonen afseglat från Luleå, aflemnade lotsen, då dei kom till sjös. Af okänd anledning ändrade derefter fartygets befälhafvare, kapten IV. Pedersen, kursen till vestlig och seglade in bland grunden vid Stor-Rebben. Kommen vid Olsvenskailen (ett skär, som ligger N. t. O. från StorRebben på 1 minuts afstånd), gjorde fartygets styrman kaptonen uppmärksam på, att det bar alldeles på tok. Kaptenen hade svarat: Sköt du din sak, jag sköter min.. Strax derefter, under vind och väderleksförhållanden som ofvan uppgif-, vet är, törnade fartyget, som låg 10 fot djupt, oå insidan af Nygrundst, som har 6 fots vatten vch är utmärkt med 2 slätprickar. Efter elu från Stor-Rebben af lotsar och fiskare samt hegättninsen å tulljakten, som vid tillfället befamn sig i närheten, kom fartyget af grundet kl. 5 e. m., efter att först hafva lossat en del af däckslaste som, derigenom att vinden drog sig till NV., drej till sjös. Någon skada å fartyget förmärktes ej, men på sjöbotten syntes spillror, troligen af lögkölen. Orsakon till grundstötningen har ännu ej utrönts, men efter det fartyget kommit flott, förklararade såväl styrmannen som den öfriga 3egättningen sig ej vilja vidare medfölja fartyget, hvarför, med kaptenens tillåtelse, fartyget seglade från platsen, fördt af lots från Stor-Rebbeu till Pitsundet, en mil söder om Piteå, på det att besättningen skulle kunna afmäönatrag 1 Piteå, (np. 4.) — Åskslag. I tisdags åtta dagar inträffade, att, under det torparen Lars Nilsson i Gräsljunga af Witseltofta socken i Kristianstads län sökte skydd för åskregnet under en stor ek, åskan slog ned i eken och splittrade densamma, äfvensom några större stenar vid ekens rot. Lars Nilsson träffades af åskan och föll sanslös till marken. Lyckligtvig befunno sig personer nära intill olycksstället och kunde genast taga hand om den skadade, i annat fall hade han troligtvis aflidit, Åsk