öfver den svartögda signorans kicder; Jag vet inte om jag rätt förstår dig, barn! Jo, så är det allt! Och Martina gömde sitt rodnande ansigte vid hennes bröst. En sådan öfverraskning, en sådan glädje! Jag känner allt hvad som rör hans förgångna lif. Jag var bårdhjertad som lät honom gå ifrån mig! Tusen gånger har jag tänkt på hans fläckiga rock och hålen under armarne! Tant får kanske snart se honom i en splitterny och elegant drägt., Säger du det! De hade rest upp sig från bänken och gingo en lång stund fram och tillbaka talande om Eugöne. Vid den första paus, som uppstod, tänkte fru Bernard: Gud välsigne den gossen! Om Anton Denkwart skulle vara nog dåraktig och gifta om sig behåller jag ändå alltid samma företräde i hans hus ock Martina får minst trehundra riksdaler! Och hon kysste hastigt den unga flickans kind. en Nu går iag och skrifver till Eugåne, sade Martina, när tant. känner mina tankar om Honom är-det också skäl att han slutligen veta dem, Och aftonsolen kastade lekande strålar omkring henne der hon hastigt gick fram öfver den breda sandgången. Helene blir inte minst förvånad när hon får höra allt det här,, fortfor hon, ja, den kära, snälla Helene, nu har hon väl fått i ordning i sitt vackra schweizerhus. I midlags fattades blott gardinerna. Dock, de saknades nu icke längre. Hvita ch Inftiga, fläkta de bakom de öppna föntren, Och 3 balkongen altter Edvard och Heepe. De ljusgröna. träden börja att obe Ånga skuggor ifråR Bl. Ånn surrande mygg