Aftonbladet – 3 augusti 1870, sida 3

Rättegångsoch Pollssaker. Olyckshändelse. Raset inom den nya fabriksbyggnaden vid Barnängen den 28 sistl. Juli har förliden gårdag varit föremål för en ytterligare grundlig undersökning inför poliskammaren. Till detta förhör hade på kallelse infunnit sig, bland andra, arkitekten Ernst Jacobson, timmermännen Johan Jansson, Magnus Andersson och Per Andersson samt byggmästaren Ahlström och muraregesällen Ahlström. Denna dag hade stadens arkitekt, på anmodan, inkommit med ett yttrande, innehållande hufvudsakligen, att han redan på morgonen dagen efter olyckshändelsen infunnit sig på platsen och tagit i ögonsigte såväl sjelfva rummet der hvalfvet varit anbragt, som ock granskat ej mindre konstruktionen af det i trenne delar på jernbjelkar och jernkolonner slagna hvalfvet, än ock byggnadsmaterialerna samt dervid icke funnit anledning till någon anmärkning; samt att, på grund af de uppgifter, som vid detta besigtningstillfälle meddelats af byggmästaren Ahlström, det vore mer än sannolikt, att arbetarne sjelfva begått någon oförsigtighet och att detta hvalf af en eller annan orsak blifvit lyftadt ur sitt läge, hvarigenom således de tvenne andra från hvalfbågar redan befriade hvalfven blifvit beröfvade det ena af sina egentliga vederlag och derföre nedfallit, hvilket antagande vinner bekräftelse, då man finner, att ej den ringaste sättning eller spricka kan förmärkas på de med trenne grofva jern väl förankrade yttre och inre väggarne, mot hvilka hvalfven hade sina vederlag, samt att jernbjelkar och jernkolonner, efter den lindriga fjedring, som blifvit en följd af hvalfvens utspänning, återtagit sina rätta lägen,. Härefter skreds till muntligt förhör med nedannämnde personer, nemligen: Arletekten Jacobson, som dock icke kunde meddela någonting på grund af bestämda jiakttagelser. Hr J. har gjort upp ritningen till ifrågavarande byggnad och under dess fortgång egnat tillsyn åt densamma, men visste ingenting specielt om olyckshändelsen. Timmermannen J. Jansson var anstäld vid nybyggnader såsom förman för timmerarbetet och hade sålunda skyldighet att ordna det underlag af timmer, som erfordrades för hvalfvens uppmuraade, hvartill hörde, bland annat, vanliga hvälfda bågar af trä, enligt den form som för hvalfven var bestämd., och derpå liggande plankor, hvarpå sjelfva murningen skulle ske; dessa bågar hvilade å grofvå plankor, som uppshöllos af ett tillräckligt antal stöttor. Då hvalfven voro färdigmurade, borttogs allt detta underlag, hvilket bör ske med mycken försigtighet och noggrann uppmärksamhet derpå att ingen sättning å de murade hvalven uppkommer då stöden så småningom borttagas. De hvalf, som vid ifrågavarande tillfälle nedrasade, voro tretine och utat dessa hade tvenne redan på morgonen blifvit befriade från ofvanbeskrifna underlag, hvilket allt gått lyckligt och väl för sig och Jansson hade dervid varit närvarande och gifvit sina instruktioner åt de begge bröderna Magnus och Per Andersson, som skulle verkställa detta arbete, Vid middagstiden skulle enahanda åtgärd vidtagas med det tredje hvalfvet, men nu upptäcktes att detta hvalf hade en sättning i midten och härom blef Jansson underrättad, men efter samråd med murarne, som förklarade att ingen fara vore för handen, gaf Jansson befallning omr bvalfbågarnes nedtagande, dervid dock Jansson ej var närvarande, enär Han hade sysselsättning på annat håll. En stund efter det Jansson aflägsnat sig inträffade raset. . Bröderna Magnus och Per Andersson hade hjelpts åt att taga bort de beskrifna hvalfbågarne och stöttorna under hvalfven, och detta försiggick utan olägenhet med tvenne af desamma på morgonen. På middagen skulle emellertid samma arbete företagas med tredje hvalfvet, men M. Andersson upp täckte nu en stark sättning på detta hvalf af minst 3 tum och han befarade derföre att, om stöden togos hort, skulle hvalfvet genast instörta. Ham anmälde derför förhållandet såväl till förmannen Jansson som muraren Ahlström, hvilken skulle vara den erfarnaste bland dem, och denne senare förklarade sig icke kunna anse den påpekade gättningen såsom farlig. På den grund fortsatte bröderna ÅA. sitt arbete; tvenne hvalfbågar togos bort, men då tredje bågen rubbades ur sin ställning inträffade en så stark sättning i hvalfvet, att en remna uppstod och i ett nu instörtade först detta och straxt derpå de begge andra hvalfven. Bröderna Andersson följde naturligtvis med raset. Muraregesällen Ahlström och en hans kamrat sökte framhålla, att sättningen å hvalfvet ingalunda ensamt vållat sammanstörtningen, utan torde bröderna Andersson vid stöttornas borttagande gått vårdslöst eller oförståndigt tillväga. Magnus Andersson medgaf också, att han, rädd om sitt och broderns lif, icke på vanligt sätt vågat taga bort den sista stöttan under hvalfbågarne, af fruktan för ras, utan hade han och brodern medelst en planka stött omkull densamma. Detta förmenas hafva menligt inverkat på hvalfvets hållbarhet. Hvad Anderssönerna begge allvarsamt befarade inträffade också tyvärr. Bröderna Andersson torde icke komma att lida något framtida men af de dem ågångna kroppsskador och icke heller den å lasarettet intagna muraren Carl Pettersson, som är på bättringsvägen. Ovissare är utgången i fråga om den ogifta qvinna, Anna Pehrsson, som vid raset led betänkliga skador och hvars belägenhet i går icke lärer ingifvit synnerlig förhoppning om vederfående.