. GSlanismens apostel blifvit porträtterad af iakttagarens fina pensel, bär han en temligen utpräglad Mefistofeles-fysiognomi.v För den vidare utvecklingen af ämnet hänvisa vi till uppsatsen i Framtiden, efter hvars. genomläsning man torde kunna instämma i förf:s fråga: hvem af oss svenskar skall väl på allvar kunna önska seger och framgång åt bismarckianismen ?, . Göteborgs-Posten för i går innehåller fölJande artikel: När en vådeld bryter ut, lugnar sig icke en i närheten boende vid tanken derpå att vinden är stilla eller för tilliället blåser åt annat håll. Han vet att ett vindkast är tillräckligt för att föra det härjande elementet till hans hem, och han bereder sig såsom omtänksam man på att möta en sådan olycka; om den skulle inträffa. Man ser att nästan älla europeiska makter iakttaga en dylik omtänksamhet gentemot den krigslåga, som i Europas midt blossat upp. Det lilla neutrala Belgien har sammandragit tvenne härar af tillsammans 100,0C9 man. Schweiz och Holland intaga en visserligen pentral, men kraftigt beväpnad och afvektande ställving. Ryssland har utfärdat en så beskaffad neutralitetsförklaring att, isynnerhet om den ryska pressens uttalanden få anses utgöra kommentar, man blir frestad antaga att Rysslands intressen mycket snart skola finna sig hotade,. Danmark sätter sig småningom på krigsfot och kan redan nu inom trenne dagar hafva trettiotusen man samlade. Italien inkallar tvenne nya årsklasser af sin arme. England, sjelfva det fred-! liga Enzland, gör rustningar och förklarar att dess ärligt menade neutralitet torde bli svår att bibehålla. Det hopp, man litet hvar trott sig konca hysa om att kriget skulle blifva lokaliseradt, syves således icke gå i fullbor dan, och det blifver då vid farans utbredning hvarje stats pligt att i tid se om sitt us. logen mild fö bar begåfvat Sverige med det prerogativet att vid de eueopeiska förvecklingarne stå af desamma oberördt, och redap denna allmänna synpunkt är tillräcklig för att motivera vidtagandet af åtgärder till förstärkande af vårt försvarsverk. Men härtill komma ock särskilta skäl. Det är onekligt att den ton, som vår kalmaritiske Elihu Burritt, hr Jonas Jonasson i Gullaboås, först slagit an, funnit alltför stor genklang ioom andra kammarens tör all fredsmusik känsliga strävgaspel. De hedervärda ledamöterna irom denna del af riksförsamlinpen hafva invaggat sig i den gtundlösa förhoppningen att förverkligandet af en ,evigt stående fred var något, som hvilade i deras knän. Med kvipslug min ha de lyssnat till varningarne mot att anse ett tillfälligt fredstillstånd i Europa såsom ett alltid gällande faktum, låtande förstå att de nogsamt märkte den svenska chauvinismens, varghud sticka fram under den sntagna välvilliga drägten, och de hafva trott att förnämsta bladet i den eklöfskrans, som af medborgarekommittenter skulle flätas dem, komme att utgöras af deras npedprotning i anslagen på försvarsverkets stat. Så har det kunnat ske att vårt! land i denna stund står mycket oberedt att upptaga kampen ifall omständigheterna sådant skulle fordra. Hvad vi förorda är icke en väpnad neutralitet, icke vår armås mobilisering, utan . endast sådare förberedande åtgärder, som . skulle göra det möjligt att en mobilisering kunde inom måttlig tidrymd företagas, ifall. ett sådant steg blefve nödigt. Ser man t. ex. : På vår armås personal, fioner man redan land officerskårens medlemmar åtskilliga, hvilka i följd af ålder och bräcklighet synas mera vara hänvissde på fredens än på krigets värf. Tron på att krig äro omöjliga tyckes hafva spridt sig äfven bland dem, ty att tjena qvar så länge man kan äta gröt, såsom ett i armåa gängse ordspråk lyder, är den regel ett stort flertal uppställt för sitt handliogssätt — en regel, riktigare ur privat ekonomisk än ur allmän synpunkt, enär meningen dock aldrig kunnat vara att kronans kaka skall njutas under denna blöta form. En order, som t. ex. innehölle att, efter tven ne veckor, afsked ej vidare medgåfves, skulle aflägsna rätt många otjenstbara elementer ur hären och skulle bespara nationen det förödmjukande skådespelet, att i bändelse af ett krigsutbrott se skaror af dess försvarare just då strömma ur ledet. Hvad som dernäst torde vara attiakttaga är att rätta några af de väsentligaste brister i vårt försvarsväsende, hvilka uppkommit i följd at representationens ofvan antydda benägenhet att knipa på pungen. Föranledda af riksdagens nedsättningar i begärda nödvändiga anslag ha nemligen myndigheterna måst vidtaga åtskilliga åtgärder, hvilka annars säkerligen varit ogjorda. Man erinrar sig sålunda att siffran på det vid beväringsmönstringarne kasserade manskap väckte ett allmänt vemod, emedan man helt naturligt slöt till, att ungdomens fysiska krafter be-l; fuono sig i ett beklagligt tillstånd. Förhål-. landet lär emellertid hafva berott derpå, att riksdagens anslag till beväringens öfvingar icke räcka till, hvarför af vederbörande den önskan måst uttryckas, att de konskriptions-; skyldige, hos hvilka den ringaste kassationsanledniog kunde förefionas, icke skulle approberas. Då man känner huruledes i nu-s tidens krig trossoch ambulans-väsendet m. m. tager i anspråk krafter, hvilka icke be-( höfva vara särskilt framstående i fysiskt hänseende, kan man vara förvissad om attl; denna åtgärd ogerna blifvit af krigsstyrelsen; anbefald. l Riksdagens anslag till mathållningen vidl. den värfvade armån är otillräckligt. En följd . deraf har biifvit, att vid hvarje kompani, sqvadron och batteri åtskilliga nummer måst hällas lediga, och för att göra besparingen fullständig har bär icke skett permitteringar, utan numren ställts på vakans. Hvad infanteriet beträffar tro vi saken vara af min-; dre vigt, ty blott kadrerna äro fullständiga , kuvnoa här vakanserna möjligen ersättas genom beväringsmanskap, men icke så vid de i 1 4 öfriga vapnen. Mobiliseringen at artilleriet skulle t. ex. fordra att vägra och tjugo man per batteri togos ur denna vår armös reserv — och för dylik roll äro våra beskedliga bes I väriogar, med sin rioga öfniog ännu föga!! lämnlive. Hurn emellertid de nämnda fel-l.