Aftonbladet – 3 augusti 1870, sida 2

sig sedan ne höst, har meddelat oss de intryck af ställningen, som han under denna sin vistelse emottagit och till följd af hvilka han är mycket förundrad, att vid sin hemkomst erfara, att man här blifvit så öfverraskad af krigsutbrottet och ansett detsamma bero på den futtiga frågan om den hohenzollernska prinsens kandidatur. Af hans iakttagelser meddela. vi följande: Allmänna samtalsämnet i Preussen under sistlidne vinter och vår rörde sig omkring ett med otålighet förväntadt krig mot Frankrike, Ett sådant krig ansågs oundvikligt och mån önskade det ifrigt ju förr desto hellre, såsom ett nödvändigt utvecklingsmedel för Preussen. De flesta trodde dock, att man skulle få vänta; tilldess någon katastrof inträffade i Frankrike, t. ex. att Napoleon aflede och en revolutionär förvirring och oreda inträdde, då man lättast kunde vinna hvad man åsyftade. I sådant fall borde de föga pålitliga sydtyska staterna först. besättas och fullständigt inkorporeras i det af Preussen regerade förbundet. Derefter skulle man med sam-j nad hand gripa Frankrikes östliga provinser, namneligen Elsas och Lothringen; Man yttrade sig vidt och bredt in dessa stackars lothringare och elsassare, som borde räddas undan Frazknikes tyranni. När Frankrike väl vore i grund besegradt, då först vore den riktiga grundvaler lagd till Preussens storhet och det kunde sedermera med lugn och säkerhet göra sina dispositioner för menskTighetens väl. Tvenne krig hade förut varit nödvändiga för att uppnå detta mål, men nu återstode det sista och svåraste; dock hyste man inga farhågor för att det icke skulle lyckas den herrliga preussiska armen, den bäst öfvade och af största segertillförsigt lifvade i verlden att besegra de franska halfbarbarerna. Vid erinringar om det röfvareaktiga öfverfallet mot Danmark, erkände man visserligen, när oförnekliga fakta påpekades, att herr v. Bismarck dervidförfarit falskt och oärligt, äfvensom man medgaf, att Österrike 1866 kunde sägas ha moraliskt rätt; men, — tillade man — huru än dermed må vara, hvarom vi alls icke vilja disputera, så måste vi då hafva dessa krig; de voro oss nödvändiga, för att Preussen skulle kunna fylla sin stora mission. Vär store patriot Bismarck har för dessa och det blifvande franska kriget arbetat oförtrutet och oaflåtligt i 10 års tid. Vi måste till hafvet; derföre var det nödvändigt, att Elbehertigdömena annekterades. Österrike ville ha den bestämmande makten i Tyskland; derföre måste det besegras och kastas ut ur Tyskland. Preussens maktförstoring är den enda praktiska vägen till ett enigt Tyskland. Tysklands särskilda delar kunna aldrig i godo bli ense om medlen och sättet; derföre måste Preussen efter hand säga till den ena och den andra: willst du oder willst du nicht? Frankrike — hette det vidare i dessa i,om alla bildade kretsar förda 18807 uemanger är Preussens onde genius Det hindrade Preussen att 1864 sträcka sina eröfringar så långt som aet eljest kunnat och bort. 1866 hinårade det Preussen att med ens samla alla tyska stater under sin fana. Då man helt fogligt gjorde de goda preussarne uppmärksamma på, att de: annekterade provinserna icke tycktes sätta stort värde på att ha blifvit delaktiga af preussisk frihet och stormaktsherrlighet; svarade man med en hotelse mot Frankrike, hvars intriger skulle: vara skulden till hvarje dylikt oförståndigt missnöje. För allt sådant skulle Frankrike också straffas genom att kufvas och göras alldeles oskadligt,: vid första lägliga tillfälle. Man var fullkomligt ense derom, att alla nödiga rustningar för sådant ändamål nu vore fulländade. En mängd preussiska officerare ha denna vinter och vår tagit särskilda talöfningslektioner i franskan, med afseende på det väntade tåget mot Paris. ! Hvad beträffar sinnesstämningen inom de ancekterade länderna, tyckes den icke vara synnerligen god i preussisk mening. Invånarne kalla sig allmänt för SMassPrenssom och kunna ej förlika sig med det allt annat öfverflyglande sabelväldet och de i sammanhang dermed stående oerhörda skatterna. Embetsmännen, som blifvit ryckta från sina platser och förflyttade till det egentliga Preussen, för att lemna ram åt preussare, äro-i hög grad förbittrade, isynnerhet som de på allt vis tillbakasättas vid befordringar 0.8 v. Afven det lägre folket klagade öfver de tunga bördorna, den tryckande krigstjenstskyldigheten m. m.; i Hannover bevarar man också gammal tillgifvenhet för det welfiska konungauset. I fråga om de planer, som man grundar på ett lyckligt-krig mot Frankrike, är man icke synnerligt hemlighetsfull. Genom att uppväcka ett nationelt krig mot Frankrike hoppas man att de annekterade länderna under den feberyra, som vid sådana tillfällen bemäktigar sig sinnena, skola hängitva sig åt das Preussenthum, glömmande allt gammalt. Preussen vore efter de nya annekteringan som det borde göra i Frankrike, den mäktigaste staten i Europa, ja i hela verlden, och kunde anordna allt efter sina intressen. Ryssland och Nordamerika vore de enda makter, som i. någon mån kunde mot dess önskningar göra gällande en egen vilja; men de ega gemensamma intressen med Preussen och kunna ej gerna komma i delo med denna makt. Alla tre behöfva de hvarandra. England tages allsicke med i räkningen, såsom numera politiskt degraderadt och saknande allt större inflytande och dessutom fullkomligt hållet i schack af Nordamerika, som, i parentes sagdt, numera af de tyska entusiasterna betraktas såsom half-germaniseradt. Europas öden komma då att afgöras af Preussen och Ryssland i all vänskaplighet, och alla slags tvistefrågor kunna då på ett mycket enkelt sätt lösas. Österrikes sista timme är då naturligtvis slagen. Preussen mottager benäget de tyska, Ryssland de slaviska landsdelarne. 1 orienten får Ryssland friav-händer, mot att afträda Estland och Liffland, som hysa några tusental tysktalande invånare, hvilka betraktas såsom en verlassener -Bruderstamm. Preussen öch Ryssland — heter det vidare — behöfva båda komma. ut till. hafvet. Steget till Dyppel.och Als var blott en början och ingen äkta preussare sticker på ringaste sätt under stolen 1