av UCI INC allltulllig ef Uviaes Arvet vn och det oaktadt dessa preussare, såsom korrespondenten skrifver, gå och tala högt med hvarandra i en sådan ton, som om de vore män, hvilka mycket snart skulle bli herrar och mästare öfver stadenn: Times meddelar, att franska regeringen uppgjort kontrakt med en hästhandlare i Dublin om levereraniet af 20900 hästar. Preussiska hästhandlare hafva också infannit sig på flera orter i Irland för uppköp af hästar. Neue freie Presse, vill veta att Preussen tänker taga ett offensivt steg mot Frankrike. Redan den 24 Juli skall man i Berlin utsett de embetsmän, som skulle öfvertaga förvaltningen i de ockuperade departementen i norra Frankrike. — Tidningens brefskrifvare från Rheinbaiern påstår, att preussiska hären är mycket poga underrättad om fransmännens åtgörandet på vVenstra Rheinstranden och att vissa rörelser af den preussiska hufvudkåren tyda på, att prins Friedrich Carl icke ämnar afvakta franska härens framryckande, utan att han vill sjelf gå anfallsvis tillväga. Från Berlin har samma tidning emottagit följande korrespondens af den 24 Juli: Preussiska sjöolflcerare, som allt sedan den 10 Juli noggrannt följt de franska rustnibgarne i Cherbourg, Brest och Toulon, inberätta till Berlin, att Frankrike under detta krig ej endast tänker göra en artiileridemonstration mot kusten af Nordoch Östersjön, utan att franska generalstaben ämnar hålla den preussiska krigsmakten i schack genom att landsätta betydliga truppmassor vid Ems-, Weseroch Elbeflodernas utlopp äfvensom på åtskilliga ställen af Östersjökusten. Emden och Liibeck betecknas först och främst som utgångspunkterna för en dylik landstigning, ty genom att på dessa ställen landsätta trupper skulle fransmännen afskära Sleswig och Holstein från den preussiska operationsterrängen. Den 22 Juli hölls också ett krigsråd i Berlin under konungens presidium, för att vidtaga en ändring i VFordre de bataille. Man beslöt då, att under inga vilkor prisgifva distrikterna vid Nordsjön och Östersjön, ty i detta fsll skulle högra flygeln af Rheinarmen blifva tagen i flanken, och äfven derföre att Berlin från detta håll behötver skydd. Storhertigen af Meklenburg, preussisk — infanterigenerål, är utnämnd till högste befälhafväre i provinserna Brandenburg och Pommern; under hans befäl stå första armekåren (Manteuffel), den femte (Kirehbach) och fem landtvärnsdivisioner, som man håller på att upprätta. Till generalstabschef för denna östra armå är general Sperliog utnämnd. Den norra armån under general Vogel v. Falkensteia kommer att bestå af tionde armekåren (Voigt Rheetz) och tre landtvärnsdivisioner. — Att försvara trakten omkring floden Ems har Herwarth v. Bittenfeld blifvit utsedd; till hans disposition stå 7:de armekåren (Zastrow) och tre landtvärnsdivisioner. Han skall tillika värna högra flanken af rheinarmen och i alla händelser utgöra general Steinmetz reservstyrka. Rheinarmen består af tre särskilda afdelningar: högra flygeln under Steinmetz, sammansatt af 9:de kåren (Maunstein) och 11:te kåren (Planski) samt två divisioner landtvärn; centern under befäl af prins Friedrich Carl (geperalstadschef öfverste Stiehle) består af gardet (prinsen af Wirtemberg) den andra kåren Fransecki), 3:dje kåren (Alvensleben TI), :de kåren (Alvensleben I), 8:de kåren (Göben) och 12:te kåren (kronprinsen af Sachsen). Venstra flygeln eller sydarmen, under kronprinsen af Preussen, utgöres af G:te kåren (Timpling), 13:de kåren (HessenDarmstads och Badens kontingenter), wirtemberzska hären och två baierska armekårer. Sydarmens generalstabschef är general Blumenthal. Konung Wilhelm, Bismarck och krigsministern Roon komma att ständigt vistas i närheten af gereral Moltke, åt hvilken försvaret af Nordoch Sydtyskland i sin helhet är anförtrodt, i det att han som ansvarig fältherre får disponera öfver alla stridskrafterna och bestämma deras särskilda operationsplatser. Berlintidningen Spenersche Zeitung skrifver: De mest hotade punkterna på tyska nordkusten äro utan tvifvel Cuxhafen, Als och Dybböl. Kiel åter är säkert genom sina temligen långt framskridna befästningar, och Wilhelmshafen (Jahdebugten) är liksom de flesta öfriga handelsstäderna temligen försvaradt genom den mycket svåra inseglingen. Följaktligen vidtagas mycket omfattande medel för att försvara de omnämnda svaga punkterna. Till lycka för Tyskland har väl Frankrike knappt trupper nog att låta en tillräcklig landstigningshär åtfölja flottan. Våra farligaste motståndare skola troligen de små pansarkanonbåtarne blifva, af hvilka franska marinen sedan 1866 erhållit icke mindre än 90 stycken. De äro armerade med kanoner af 24 till 26 centimeters kaliber och äro för sin rörlighet och litenhets skull troligen mycket svåra att träffa. Franska marininfanteriet räknar 15,245 man. Såvidt bekant är kan den första franska flottan endast medföra 2000 man landstigningstrupper (?). Striden blir troligen svår, men vi hoppas att kustens försvar genom improviserade verk inom få veckor skall vara så framåtskridet, att vi med lugn kunna motse fiendens anfall. Från Saarbräcken meddela tidningarna fortfarande berättelser om skärmytslingar mellan de båda armåernas förposter. Så innehåller Kölnische Zeitung för den 25 Juli en korrespondens af följande innehåll: Ehuru fienden utan tvifvel här har spioner i öfverflöd, och sålunda måste känna den härvarande besättningens styrka likaväl som vi, har ban dock ej företagit något mot denna stad. Nu, då vårt läge blifvit ett helt annat, törs man sqvallra ur skolan: en liten infanteriafdelning ä 500 man och två sqvadroner ulaner besörjde tills helt nyligen ensamma förposttjensten på hela linien mot norr och söder. Medan i Saarbröäcken sjelf ett eller två kompanier lågo som understöd, besörjde de öfrigs förposttjensten der utanför på gränsen, och äfven denna lilla skara var städse på språng för att ila till bjelp der sådan behöfdes. Med ett ötvermod, som var beundransvärdt, drefvc de gäck med de fiendtliga förposterna; de afs ingen rast eller ro-för den andra bataljonen af det 40:e, och det 7:e ulanregementet. Till och med då major von Pesteli gå LE PR Tr 2 saa P2. an hirnhan