I fullkomlig strid meå den förståndiga och osterländska syöpunkt, ur hvilken N. Dagl. Alleb, nu eljest i allmänhet betraktar den sakernas ställning, som är en följd af det mellan Frankrike och Preussen utbrutna iriget, har denne vår samtida i går afton uttalat sig emot den af oss och andra blad ramställda åsigten, att ehuru vi ha all anedning att önska och hoppas, att vi må fåjl! bevara vår neutralitet, tiderna dock äro så l: allvarsamma, att det kan vara skäl att ur rent defensiv synpunkt söka med tillgängliga medel afbjelpa några af de vigtigaste bristerna i vårt försvarsväsen. Det fiones i närvarande stund väl knoappast någon europeisk stat, der man icke med anledning af den stora konflikten hyser bekymmer för den närmaste framtiden och der man icke fioner sig föranlåten att se till, i hvad skick försvarsanstalterna befiona sig, och att söka göra de kompletteringar deri, som för ögonblicket äro möjliga. Men för Sverige och Norge ensamt skulle hvarje omtanke, riktad åt detta håll, vara otillåtlig; om vår regering begagnade de penningmedel, som äro särskildt afsatta och beräknade just för sådana omständigheter som de närvarande, till att i någon mån öka våra förråder och fylla några af de värsta luckorna i våra försvarsanstalter, så skulle det vara otillbörligt, det skulle vara att genom obetänksa mma åtgärder sätta vårt land i något brydsamt förhållande till de öfriga makternal, Anlingen skulle — i enlighet med detta resonnement — Sverige-Norge vara en så fruktansvärd makt, att hvarje äfven den ringaste extraordinära omsorg, som vi egnade åt vårt försvarsväsen, skulle vara egnad att framkalla oro och bekymmer hos andra makter, eller också skulle vi vara till den grad ömkliga och obetydliga, att det endast kunde framkalla med åtlöje blandad harm och förargelse, att vi vågade tänka på att i nödfall kunna försvara oss. Vi veta visserligen, att det nästan blifvit modernt inom vissa kretsar, isynnerhet inom några tidoingsredaktioner, att dritva satser, som ha mycket slägttycke med det senare alternativet. Man inbillar sig dervid utan tvifvel ha stöd af en temligen utbredd allmän meving; man öfverskattar newligen djupet, betydelsen och omfånget af den reaktion i tänkesättet, hvilken följde efter dep stora spänning i sinnena som framkallades af Preussens våldsamma framfart år 1864, och hvilken reaktion sökte ett slags tröst i medvetandet om vår oförmåga att på egen hand kunna något uträtta. De organer, som under ioflytandet af deona reaktion och tili följd af intryck från sin närmaste omgifning vilja drifva nämnde sats till sin ytterlighet, taga dock på ett betänkligt sätt miste om tolkets stämning och vår nations karakter. som icke så med ens kunnat omskapas, att svenska folket nu skulle erfara en verklig tillfredsställelse i känslan af total försvarslöshet och oförmåga att värna sitt eget lif. Då vissa tidningar i detta hänseende gå betydligt längre än N. D. A. uti ifrågavarande artikel, då de hysa en fredskärlek, som är så absolut, att de tyckas antyda, att det är det allrabästa, om våra försvarsanstalter befinna sig i ett sådant skick, att vi icke kunna komma i krigstillstånd, äfven om vi oförmodadt blefve öfverfallna, så förgäta de på ett betänkligt sätt, att den svenska nationalkänslan änpu icke hunnit bli invaggad i fuliständig dvala, att vårt folk, huru ifrigt det än önskar att i fred och lugn få arbeta på sin andliga och materiella utveckling, dock är mäktigt af och redoboget till äfven de största uppoffringar och de yttersta kraftansträngningar, för att värna sin sjelfbestämmelserätt, sin frihet och sitt lif. Kommer det krig, som Europas tvenne förvämsta militärmakter börjat mot hvarandra, att utkämpas inom några få månader, så är det all utsigt till, att vi deraf bli föga berörda och icke bli bragta i någon brydsam och farlig -ställning. -Skulle det -deremot komma -att dragas ut på längden, så är det i hög grad fara värdt, att den ena makten efter den andra kommer att deri deltaga och vi skulle då lätt kunna komma att, innan vi visste ord af, sitta i en obehaglig mellanhand. Det vore då måhända för sent att tänka på att afhjelpa de värsta bristerna i vårt försvarsverk, och åtgärder, som nu, då vår neutralitet på alla håll erkännes och ingen tänker på att antasta densamma, kunna vidtagas, utan att ådraga sig uppmärksamhet eller väcka någon anstöt, skulle då möjligen kunna ge en eller annan makt en kärkommen anledning till att söka sak med oss. Vi ha aldrig förordat .några rustningar i den mening detta-ord vanligen tages; vi anse det mindre lämpligt om regeringen skulle, efter föredömet-af Holland och åtskilliga -andra stater, företaga något slags mobilisering, uppställning af observationskårer o. d. Sådant vore föga välbetänkt, och de summor som dessa åtgärder kostade, vore, sedan allt, såsom man bör hoppas, aflupit utan att vårt lugn blifvit stördt, att betrakta såsom bortkastade... Men de medel, som användas att komplettera förråden och att medan tid är anskaffa nödiga defensivmedel, äro icke förspilda; hvad som för -dem blitvit förvärfvadt, kommer i alla händelser försvarsverket tilljodo. : När Dagens Nyheter i en polemik mot Stockholmsposten i dag fraikastar en antydnipg derom, att vi stå så långt utom alla de förvecklingar, som kunna tänkas uppstå, att vi alls icke behöfva tänka på vårt) försvarsväsen, hvarvid bladet erinrar derom, att det ännu icke försports, att kejsaren af Japan, konungen på Sandvichsöarne eller någon af hottentotthöfdingarne rustan, så är derom ingenting annat att säga, än att en sådan tankegång är ett genialisk hottentottblad fullkomligt värsig. Men då samma