AGATHA BENEWART) EN FAMILJHISTORIA Ar SKLYKA. Agatha kysste honom och han tystnade för att en annan gång återtaga ungefärligen samma ord i det han talade om hennes sömnlösa nätter. Ja, mina nätter! tänkte Agatha och hennes blickar irrade bort ifrån honom, medan hon stödde pannan mot handen. Detta klara, föngl na vatten med sina genomskiniga bubblor! Skulle den synen följa henne tills den outplånligt bränt sig ini hennes själ, skulle den evigt följa henne i all sin enformiga förfärlighet — följa henne tilldess... Hon tänkte icke till slut denna tanke, hon afbröt den mej att resa sig upp och beslutsamt se sig omkring. Nej, hon ville inte sträfva emot sä länge. Jag går och söker upp Cornelia, jag har lofvat aut följa med henne till en fattig, sjuk hustru! sade hon till svar på sin mans frågande blick. Så försvann vintern under oupphörliga nöjen eller välgörenhetsider, hvilka senare Agatha aldrig försummade att sätta i verket. Hon sväfvade från en religiös sammankomst till en bal, hon höll andkga föredrag -eller dansade på täspetsarne en polka och gick -med ett lifligt lynnes ombytlighet från den ena ytterligheten till den andra och visade i alla sina företag en barnslighet, som man fann så naturlig och som hennes beundrare funno så förtjasande. ) Be A. B. M 129 —167, 169—174.